Åttonde söndagen efter trefaldighet, Matteus

Det finns ingenting under solen som är enbart av godo eller ondo. Så är det också med kyrkan, att gott och ont är sammanslingrat till en härva som ingen människa förmår reda ut. Så kan det komma sig att de som profeterat, drivit ut demoner och gjort många underverk i Jesu namn ändå är så långt ifrån hans anda att han kan kalla dem ondskans hantlangare. Samma människor som gör ett enastående socialt arbete kan samtidigt hetsa mot homosexuella och ensamstående mödrar.

Samtidigt vill jag tro att Guds ande är verksam inom kyrkan och att Gud ständigt kallar oss till rättfärdighet. Och den dagen då regnet öser ner, floden kommer och vinden blåser, då tror jag att det är en teologi byggd på kärlekens urberg som är den som kommer att stå kvar.

Kristi förklarings dag, Andra Korinthierbrevet 3: 9-18

”Och deras förstånd blev förstockat, ty ännu i denna stund hänger den slöjan kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp, och den lyfts inte bort eftersom det är genom Kristus den försvinner.”

Kyrkan har gått igenom flera stora revolutioner genom sin långa tillvaro. En av de mest genomgripande var när påven Johannes XXIII på 1300-talet tillät utlåning mot ränta, något som hela vårt samhällssystem är uppbyggt kring. Och en kanske mer moraliskt genomgripande förändring skedde under 1700-1800-talet när kyrkan sakta började ta avstånd från slaveriet, något som man tagit för givet och rättfärdigat utifrån Bibeln.

Jag tror att en sant kristen bibelläsning måste vara beredd att göra revolutioner med jämna mellanrum. Så är det också med synen på sexualitet. Vi har lika lite stöd i Bibeln för att rättfärdiga homosexualitet och andra sexualiteter som för att ta avstånd från slaveriet, något som Jesus anspelar på i många av sina liknelser och aldrig ifrågasätter.

Vi står inför utmaningen att faktiskt lära Bibeln något om humanitet. Det är ett skrämmande perspektiv, för det ställer oss inför ett enormt ansvar. Vi kan fortfarande finna mycket inspiration och medmänsklighet i Bibeln, men då och då måste vi faktiskt sätta oss över den, inte för vår bekvämlighets skull utan med stor bävan. Annars kommer vi att stå oss lika slätt som Galileis motståndare som ur Bibeln hämtade svaret på huruvida solen rör sig runt jorden eller tvärtom.

Sjätte söndagen efter trefaldighet, Matteus 16:24-27

Jesus säger i dagens text åt oss att förneka oss själva. Men det själv som han ber oss att förneka är det falska själv som vi lever i, den automatiska tillhörighet många av oss har till en värld som inte är vår. Den som försöker rädda sitt liv på det sättet, genom att låtsas höra till och anpassa sig efter världen, den kommer att förlora något mycket värdefullare, sin egen autentiska röst.

Att mista sitt liv för Jesu skull behöver inte vara att bokstavligen mista livet. Det kan vara att mista en respekt man får genom att höra till, genom att passera som normen. Jesus ber oss att vara solidariska med dem som faller utanför normen, de som inte kan eller vill passera.