Fjortonde söndagen efter trefaldighet, Jesaja 11:10-13

Jesaja skriver med assyriernas invasion som bakgrund och förutspår ett fredsrike som ska komma när assyriernas skräckvälde väl fallit. Efraim och Juda är beteckningar för nord- och sydriket. Nordriket fick aldrig tillbaka sin självständighet utan blev till det föraktade Samarien.Därför ligger det nära till hands att förstå Juda och Efraim som den straighta och queera världen, som idag blänger misstänksamt på varandra, Efraim, den queera med avund på de straighta och Juda, den straighta med fiendskap.

Men en dag ska Herren lyfta sin hand för att friköpa alla de efraimiter som deporterats in i garderoben, och då ska fiendskapen mellan Efraim och Juda, mellan queer och straight upphöra. Det ska ske den dagen då vi alla söker oss till Jishajs rot (Jishaj var Davids far) och inser att Kristus är en och densamme för oss alla. När Kristus blir vårt fälttecken eller bättre, vår ledstjärna, finns det ingen plats för avund eller fiendskap.

Trettonde söndagen efter trefaldighet, Romarbrevet 13:8-10

Det gör gott att höra Paulus säga det själv, just i Romarbrevet som har använts så för att förtrycka homosexuella: ”Kärleken vållar inte din nästa något ont.” Även budet från dekalogen att inte ha begär (till sin nästas hustru och så vidare) kan alltså enligt Paulus inneslutas i den gyllene regeln, att älska sin nästa som sig själv. Och säga vad man vill om homosexuella – vi har inga problem med att älska vår nästa, så länge han eller hon är av samma kön. Där har de heterosexuella något att ta efter. Och själva borde vi lära av de bisexuella att älska även de olikkönade.