Bönsöndagen, Romarbrevet 8:24-27

Hur ska man kunna be när ens ord blivit stulna? Idag kom en kvinna fram till mig på gatan och försäkrade mig om att det finns nåd för mig i Jesus Kristus och att han ger kraft till förvandling. Homosexualitet är nämligen mot Guds vilja, förklarade hon.

Det är inte lätt att närma sig Gud när hela det religiösa språket har blivit missbrukat och rentav kapat på det här sättet, när alla ord som skulle uttrycka kärleken och längtan till Gud istället används till att sprida hat och upprätta murar mellan mitt liv och det gudomliga, när Guds ord får göra djävulens verk.

Ibland får man helt enkelt använda sig av en gerillataktik. Genom ironi och camp, genom att skapa våra egna koder och vår egen mening kan vi finna lufthål där vi kan andas mitt i de mest traditionella sammanhang. Och precis som den mest slitna och klyschiga schlager kan få en helt ny innebörd när den sjungs med inlevelse på ett bröllop, så kan vi ibland bara låta oss bäras av vår längtan och lita på att vår bön når fram till Gud, hur torftiga och falska orden än känns. För han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar.

Femte söndagen i påsktiden, Johannes 17:7-19

I Guds ögon är vi alla minoriteter.” Så sa den gamle biskopen Krister Stendahl, som avled i veckan. Men världen hatar minoriteter. Jesus sa om sina lärjungar att ”världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen.” Att världen hatade Jesus är plågsamt uppenbart.

Men när Johannes talar om ”världen” menar han inte hela världen, eller ens alla människor som bor i den. Vad han menar, och vad Jesus menade, är något mycket mer specifikt. Det är världen så som den vanligtvis fungerar. Det är världen när den styrs av girighet, feghet och egoism, när den försöker stöpa allt levande i samma mall och utrota de människor och arter som inte passar in.

I vissa avseenden och vissa sammanhang är vi alla en del av världen. Jag tror att vi alla ibland har svårt att stå ut med dem som är annorlunda. Men just därför ska vi vara glada när vi inte tillhör världen, även om det har ett högt pris.

För världen hatar minoriteter. Men det gör inte Gud.

Fjärde söndagen i påsktiden, Andra Mosebok 13:20-22,

Gud vill något annat. Det är inte för ro skull som Jesus säger att ”Mitt rike är inte av denna världen”. ”Världen” betyder i Bibeln inte så mycket den skapade världen, som världen av idag, där girighet och feghet styr, den värld som inte har någon plats för den som är annorlunda – på vilket sätt det vara månde.

Ibland är det lätt att misströsta. Men Gud är det omöjligas Gud, den som går på vatten och uppväcker döda, den som ger David segern över Goliat och räddar där ingen räddning finns. På det ska vi känna igen Gud, att Gud inte liknar något annat. När vi skapar nya sätt att älska varanda, när vi låter kärleken bryta vägar som ingen hört talas om, då bygger vi Guds rike.

För Gud liknar inget annat. På dagen är Gud mörk som en molnstod, men på natten ljus som en eldpelare. Men i mörker som i ljus så leder oss Gud in i det annorlunda, in i det som ingen människa skådat.

Tredje söndagen i påsktiden, Jeremia 23:3-8

Det är inte lätt att leva i exil, mitt ibland folk som talar ett annat språk, klär sig och beter sig annorlunda och som tittar snett på en själv när man talar, klär sig och beter sig som man är van vid och som känns naturligt. Det är den erfarenhet som det judiska folket bar med sig från den babyloniska fångenskapen och det är en erfarenhet som HBTQ-personer av idag lever med hela tiden.

Då är det en tröst att veta att vi inte är glömda av Gud, lika lite som det judiska folket var glömda. Och liksom Gud en gång förde dem ut ur Egypten, så ska Gud en gång ge oss nya herdar, som ska valla oss så att vi inte längre behöver vara ängsliga och rädda. Och ingen av oss ska gå förlorad. Så säger Herren.