Sjätte söndagen efter trefaldighet, Första Kungaboken 19:19-21

När Elia kastar sin mantel över Elisha är det inte så lätt att förstå det erotiska i den gesten, men han gör faktiskt samma sak som Boas gör med Rut på tröskgolvet (vi skulle kanske säga höskullen). ”Bred ut din mantel över mig, du är min skyldeman”, ber hon, och när han gör det så händer det något på flera plan. Det är en erotisk förening och samtidigt något av en adoption.

Det är lite som att för första gången bli förälskad i någon av samma kön. Eller för en homosexuell att bli förälskad i någon av motsatt kön. Det är en erotisk förening, men också något av en adoption, en kallelse in i ett nytt sätt att leva. ”Du förstår väl vad jag har gjort med dig”, säger Elia till Elisha. Det är en erotisk förening, något av en adoption, och början på ett nytt liv, ett liv fyllt av ande.

Den helige Johannes döparens dag, Lukas 1:67-80,

En av de mest provocerande bilderna i Ecce Homo-utställningen har varit bilden som gestaltar Jesu dop. Tydligen är det besvärande att tänka sig Jesus naken, och jag har också fått höra att Johannes hand på Jesu höft befinner sig nedanför ”tafsgränsen”.

Men alla bilderna i Ecce Homo har ju en verklighetsbakgrund, och när jag fick veta att de två männen på bilden var ett par när den togs, då får gesten en helt annan innebörd. Det blir en gest av intimitet snarare än utmanande. Och det är en spännande och lite svindlande Jesusbild: en Jesus som vågar vara intima med oss, som vågar komma riktigt nära. För mellan älskande finns inga ”tafsgränser”.

Fjärde söndagen efter trefaldighet, Lukas 6:36-42

Det är uppfriskande att höra Jesus gå till storms mot hyckleriet, men jag tycker att han är väl sträng när han uppmanar hycklaren att ta bort bjälken ur sitt eget öga. För om man har en bjälke i ögat, hur ska man då kunna se den, för att inte tala om att uppbåda kraft till att ta bort den.


Det kräver hjälp av minst två andra att lyckas baxa bort bjälken utan att skada ögat, och hycklaren själv måste hjälpa till. Det är ett stort och samtidigt känsligt projekt.


Att komma tillrätta med homofobi och ren elakhet är inte gjort i en handvändning, men till dess kan vi åtminstone slappna av beträffande grandet vi eventuellt har i ögat. Det brukar gå att blinka bort.

Tredje söndagen efter trefaldighet, Första Petrusbrevet 5:5-11

Många kristna är som rytande lejon. De kan inte finna någon näring utan att sluka någon annan. Därför är det viktigt att vi som kristna HBTQ-personer är nyktra och vaksamma. För vi har gott om fiender som bara väntar på ett tillfälle att få kasta sig över oss.

Men det får inte hindra oss att hålla stånd mot dem, orubbliga i tron. Kom ihåg att ni får utstå detsamma som alla era bröder och systrar i världen. Och vi som lever i ett förhållandevis fördomsfritt och privilegierat samhälle, vi har ett särskilt ansvar, som kan sammanfattas i devisen: ”Marching for those who can’t”.

Andra söndagen efter Trefaldighet, Domarboken 6:7-16

Gideon tröskade sin säd i vinpressen. Det gjorde han inte för att han var tokig eller försökte spela tokig – som Odysseus gjorde när han försökte slippa åka till Troja. Nej, det var helt enkelt så att om Gideon hade tröskat sin säd på normalt sätt, utomhus, så hade midjaniterna sett röken av agnarna och kommit och plundrat honom på allt han hade. Så han var hänvisad till att tröska sin säd i vinpressen.

Det är många av oss som inte kan visa vår kärlek offentligt. Jag kan inte hålla min pojkvän i handen på stan utan att riskera obehagliga konsekvenser. Så just nu är vi hänvisade till att tröska i vinpressen och trösta oss med Guds löfte till Gideon: ”Jag skall vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna som om de vore en enda man.”