Femte söndagen i fastan, tredje Mosebok 16:15-16

När Aron kom inför Gud hade han två bockar med sig, som han skulle kasta lott om. Den ena skulle han slakta och bestänka förbundsarkens lock med blodet, och den andra skulle han driva ut i öknen, lastad med folkets alla synder. Det var den så kallade syndabocken.

Vi som tillhör HBT-samhället har många gånger blivit till syndabockar för all världens elände, och ofta har vi drivits ut i öknen. Men när Jesus gjorde sig själv till ett syndoffer, då vändes perspektiven. Öknen är inte längre ett tillhåll för demoner, övergivet av Gud och människor, utan en helig plats. Och vi är heliga människor.

Lukas 1:26-38, Jungfru Marie bebådelsedag

Maria hade aldrig haft någon man, och ändå (eller kanske just därför) blev hon Guds utvalda.

Hennes unika kärleksrelation med Gud visar på två saker. Heterosexuella älskar inte Gud mer än andra och Gud älskar inte heterosexuella mer än andra.

Tredje söndagen i fastan, Första Samuelsboken 17:40-50

David var bara en pojke, och ljushyllt och vacker dessutom. Elaka tungor sa att han var Sauls älskare och kallade honom en liten fjolla. Men fjolla eller ej, han tvekade inte när han gick emot Goliat, beväpnad bara med en slunga. För han visste att han hade rätten på sin sida.

Likadant var det en gång med transorna på baren Stonewall som trakasserades av polisen. De var vana vid tillmälen och våld, och de tvekade inte när de trotsade övermakten. För de visste också att de hade rätten på sin sida.

Måtte vi alla inspireras av deras styrka och minnas att det inte är vad man är beväpnad med som avgör stridens utgång, utan hur man använder det. Även liten fjolla välter ibland ett stort lass.

Andra söndagen i fastan, Matteus 15:21-28

Det har hänt mycket på kort tid när det gäller HBT-personers rättigheter, inte minst i kyrkan. Men jag säger som Tiina Rosenberg: ”Vi säger inte ’Tack’, utan ’Det var ¤%& i mig på tiden!’. För vi ska komma ihåg att det inte är någon som förbarmat sig över oss, utan vi har fått kämpa för varje tum.

I den kampen är den kananeiska kvinnan från dagens evangelium en förebild. Inte heller hon får något gratis. Till och med Jesus går förbi henne utan en blick och när hon tränger sig fram så smädar han henne och jämför henne med en hund. Men hon är envis, modig och snabbkäftad nog att inte låta sig avfärdas, och hon tvingar honom att ändra sig.

Av det lär vi tre saker: Om vägen framåt är stängd så gå åt sidan och sök en öppning. Svara inte med våld men backa inte. Och tvivla aldrig på din rätt och ditt värde.

Och om nu en ensam kvinna kan få Gud själv att ändra sig så ska väl vi kunna rå på några biskopar.