söndag 28 juni 2009

Tredje söndagen efter trefaldighet, Lukas 15:1-7

När Jesus’ herde ger sig av för att finna det hundrade fåret så lämnar han de andra nittionio i öknen. Det är typiskt för Jesus sätt att arbeta.
Det handlar inte om att återföra de förlorade fåren till fållan som de flesta kristna har uppfattat det, utan om att skapa ett nytt centrum där det tidigare var periferi.

Plötsligt är de förlorade fåren nyckelpersoner i det nya Israel och de sista har blivit de första.

söndag 21 juni 2009

Andra söndagen efter trefaldighet, Lukas 14:15-24

Vid den stora måltiden i Guds rike, den som vi tar del av varje gång vi firar mässa, där finns det ingen bordsplacering. Där finns det ingen rangskala och ingen VIP-lista. Där är alla välkomna, och särskilt alla vi som någon gång blivit utestängda från mänsklig gemenskap.

De enda som inte är välkomna är de som kommer till Jesus och snabbt markerar en bra plats, lägger sin jacka på stolen och sedan går sin väg så att ingen annan kan sitta där. De som tar upp plats som de inte gör bruk av. Det är de som gör anspråk på att vara kristna men som inte lyssnar på Jesu ord, som slickar uppåt och sparkar neråt, och som är snabba att fördöma alla som inte passar in i deras trånga normer.

De är inte välkomna – om de inte ändrar sig.

söndag 14 juni 2009

Första söndagen efter trefaldighet, Romarbrevet 6:3-11

Paulus tänkte sig homosexualitet som något hedningarna ägnade sig åt för skojs skull och för att de helt enkelt var perversa.

Idag vet vi bättre. Men oavsett vad man tänker om den saken, och oavsett vad en människa gör med sitt liv, så finns det inget som kan skilja oss från Guds kärlek. Inget som kan omintetgöra vårt dop.

Inget i hela världen.

söndag 7 juni 2009

Heliga trefaldighets dag, Matteus 11:25-27

Evangeliet är fördolt för de lärda och kloka - eller åtminstone för somliga av dem, och uppenbarat för dem som är som barn. Däri ligger en viktig ledtråd för oss. Hur mycket vi än läser Bibeln fram- och baklänges så ligger de viktiga sanningarna inte i skarpsinniga teologiska resonemang utan i det som ligger i öppen dag.
Kärleksbudet är alltid i centrum, och de detaljerade regler om vad som är tillåtna eller otillåtna sexuella relationer som upptar vår tids fariséer, de är helt enkelt ett blindspår. Gud älskar oss så låt oss älska varandra. Och låt oss för Guds skull sluta upp med att fördöma varandra över småsaker som vem vi ligger med, vilka kläder vi föredrar och hur vi förhåller oss till vårt kön.Ska det vara så svårt?

måndag 1 juni 2009

Annandag pingst, Jesaja 44:1-8,

Hur relaterar man till Gud när livet är svårt? Vad har man för relation till Gud när man har något som inte alla andra har. I söndagens text talar profeten Jesaja om Herren vår skapare som sett oss i moderlivet. Med mitt perspektiv som funktionshindrad betyder det att Gud sett mig och mitt funktionshinder och att det var något gott.

Att Gud vetat om det men ändå låtit mig få komma till livet för att det fanns plats för mig just här just nu. I vissa ögon är mitt funktionshinder resultatet av ett syndigt leverne, i andra en börda. Jag ser mitt funktionshinder som en välsignelse och jag är tacksam för att Gud gett mig livet. Självklart vet jag att mitt liv är ”svårare” än många andras, men också att det jag fått genomgå har gjort mig stark och gett mig något jag kan dela med mig av till andra. Jag tror också att det var såhär Gud ville ha det. Och den vissheten, om att inget är förgäves som kommer från Gud gör att jag inte lider som så många tror.

När Profeten Jesaja säger att Gud ska gjuta vatten över törstande mark tar jag till mig det med tillit. Jag vet att det är svårt att vara annorlunda oavsett hur vi är det. Men jag vet också att Gud finns där för att lindra det som gör ont och för att stötta oss. Att han kommer att ge oss vatten om vi törstar och att vi inte ska vara rädda. Han såg oss i moderlivet, han visste om och formade oss till sin avbild.

Det tror jag på och på det förtröstar jag när människor möter mig med intolerans och dumhet, när de pratar om synd och bördor svarar jag: Allt som är i mig kommer av Gud och han har lovat att jag inte behöver vara rädd, han ska släcka min törst.

Christine Bylund