söndag 25 juli 2010

Åttonde söndagen efter trefaldighet, Matteus 7:22-29

Om man bygger ett hus måste man vara noga med grunden, och ju högre huset blir, desto mer avgörande är det. Minsta lilla skevhet kan få hela huset att rasa. Likadant är det när man bygger en kyrka. Om man bygger den på att göra skillnad på människor så kommer den förr eller senare att välta. Och även mycket små och subtila nedvärderingar kan få förödande konsekvenser i förlängningen.

Gud gör inte skillnad på människor. Det ska inte vi heller göra.

söndag 18 juli 2010

Kristi förklarings dag, Andra Korintierbrevet 3:9-18

När Mose hade mött Gud var han tvungen att hänga en slöja för ansiktet för att inte skrämma folket, för så mycket strålade han. Vi hbtq-personer måste också nästan alltid hänga en slöja för delar av våra liv för att inte skrämma eller stöta bort människor omkring oss. Det är bara vid sällsynta tillfällen vi kan dra undan slöjan. Det är högtidliga tillfällen, vid Pride, eller i intima sammanhang där vi kan få vara oss själva.
Och då sker något märkvärdigt: alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild: vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren. Amen.

söndag 11 juli 2010

Sjätte söndagen efter trefaldighet, Första Thessalonikerbrevet 2:1-8

När man står för en queerteologisk agenda får man ofta höra att man inte är en riktig kristen. Det är som att folk tror att vi har hittat på allt vi säger själva, bara för att ge oss en ursäkt att leva ut våra lustar.

Men vi är också döpta, vi är också fyllda av Ande. Vi kan också läsa Bibeln och vi har också ett samvete. Bakom våra förmaningar ligger inte villfarelser, orena motiv eller bedrägliga avsikter. Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor som vi vill vara till lags, utan Gud, som prövar våra hjärtan.

söndag 4 juli 2010

Apostladagen, Första Petrusbrevet 2:4-10

Vi är alla levande stenar. Och vi har alla någon gång blivit ratade. Någon gång har vi alla blivit till en stötesten, en skandalon, skandal för andra.

Men i själva verket är vi ett utvalt släkte, ett heligt folk. Vi som förut inte var ett folk, innan vi fann oss själva och varandra, vi är nu Guds folk, levande stenar i ett bygge som inte liknar något annat, men som har plats för stenar av alla de former, och som hålls samman av barmhärtighet och idel barmhärtighet.