Trettonde söndagen efter trefaldighet, Matteus 5:38-48

Att vända andra kinden till är lättare sagt än gjort och leder oftast till att man får en snyting på den också. Ändå är det vad Jesus kallar oss till.

Hur ska man kunna följa Jesu ord utan att bli en möjliggörare och uppmuntra till det förtryck som vi vill bekämpa? Jag tror att det handlar om att alltid behålla en vilja till dialog. Jag tror inte alltid att det är klokt att vända andra kinden till, men jag tror att en enveten vilja att betrakta även våra fiender som människor och att aldrig ge upp möjligheten till ett samtal, hur osannolikt det än må te sig.

Även om jag inte alltid förmår älska mina fiender så kan jag alltid avhålla mig från att göra dem ont. Annars gör jag den dag då vi kommer att kunna tala med varandra än svårare.

Tolfte söndagen efter trefaldighet, Lukas 13:10-17

Om det förargar någon att jag får gå rak, ska jag fortfarande göra det? Eller borde jag huka mig för att inte rubba någons cirklar?

Vi har alla olika tolkningar av Skriften och av det heliga. Om min kärlek till min man är till förargelse för min nästa, vad ska jag göra åt det? Ska jag vara diskret, ska jag försöka anpassa mig, ska jag avstå från det goda?

Jesus får sina motståndare att skämmas, och då och då händer det att människor skäms över vad deras åsikter har gjort med människors liv. Men alldeles för sällan. Vi behöver en ny öppenhet där vi kan få berätta för varandra vad våra ord och attityder gör utan att bli tystade eller fnysta åt. Bara då kan bli bröder och systrar i Kristus på riktigt.

Elfte söndagen efter trefaldighet, Matteus 21:28-31

Jag har verkligen försökt glädjas över att kyrkan har öppnat för äktenskap för homosexuella. Men det är svårt att inte se denna omsvängning som en omvändelse under galgen och - om man ser till kyrkan som helhet - ett ganska halvhjärtat ställningstagande.

Historiskt så liknar kyrkan ganska mycket den förste sonen i liknelsen, som först säger: "Nej, det vill jag inte", men som sedan ångrar sig och går ut och arbetar.

Om inte kyrkan bearbetar sin historia så kommer definitivt horor och tullindrivare att komma före till Guds rike.

Tionde söndagen efter trefaldighet, Romarbrevet 12:3-8

Vi är en enda kropp i Kristus, men alltför ofta tänker vi oss Kristi kropp som en atletisk, välfungerande och vacker kropp. Vi har glömt att Kristi kropp är en korsfäst kropp, en kropp som minst en gång kastats på sophögen.

Vi har alla minst en gång kastats på sophögen, men därifrån har vi uppstått för att komma tillbaka för att förkunna hoppet, var och en efter våra gåvor. Ingen av de gåvor som Paulus räknar upp förutsätter en fullkomlig eller vacker kropp. Även den som fått sina törnar av livet kan profetera, tjäna, undervisa, leda och visa barmhärtighet.

Även en kropp som gör ont kan göra gott.

Nionde söndagen efter trefaldighet, Ordspråksboken 3:27-32

"När nazisterna hämtade kommunisterna, teg jag; jag var ju ingen kommunist.
När de spärrade in socialdemokraterna, teg jag; jag var ju ingen socialdemokrat.
När de hämtade de fackliga, lät jag bli att protestera; jag var ju inte med i facket.
När de hämtade judarna, lät jag bli att protestera; jag var ju ingen jude.
När de hämtade mig, fanns det ingen kvar som kunde protestera."

Martin Niemöller

Neka ingen en skälig gåva när det står i din makt att hjälpa. Den som kränker en av oss, kränker alla.