Sjuttonde söndagen efter trefaldighet, Första Timotheusbrevet 6:7-11

Kärleken till pengar är roten till allt ont. Inte ens den konservative författaren till Timoteusbreven (som definitivt inte är Paulus) skulle komma på tanken att mena att det är den otyglade sexualiteten som är mänsklighetens största problem.

Nej, de dåraktiga och skadliga begär som talas om här och som Paulus talar om som "vad köttet ger" är de frestelser som är förknippade med makt och rikedom. En del av de övergrepp som rika begår mot fattiga är sexuella, men bara en liten del och inte ens då är det sexet som är problemet utan kränkningen av människovärdet.

Jag tror många av våra kyrkoledare skulle må bra av att ta bjälken ur sitt eget öga.

Sextonde söndagen efter trefaldighet, Uppenbarelseboken 2:8-11

Vad är Satans synagoga? För mig är det alla de kyrkor och människor som ägnar tid och energi åt att göra andra kristna illa. Det är de människor som hävdar att KG Hammar inte är en riktig kristen därför att han inte delar deras uppfattning i alla lärofrågor. Vad de tänker om mig är ingen hemlighet.

Det är inte alltid roligt att tänka annorlunda. Det är inte alls olikt vad församlingen i Smyrna fick utstå från dem som kallade sig judar men inte var det. Förmodligen syftar Johannes på proselyter, de så kallade gudfruktiga - hedningar som levde efter valda delar av Mose lag (men inte alla, för de var inte omskurna) och som bedrev hetsjakt på alla som inte delade deras uppfattning.

Det är en tröst att höra att sådana människor inte är normen. De kallade sig judar då och de kallar sig kristna idag men det som de gör är inte Guds vilja.

Femtonde söndagen efter trefaldighet, Första Kungaboken 17:8-16

När Elia kom till Sarefat hade han inget att äta. Han förlitade sig på att Gud skulle ge honom vad han behövde. Och Gud sände i hans väg en fattig änka, som knappt hade mat till sig själv. Men när hon tog av det lilla hon hade och gav honom, då blev det ändå över så det räckte till henne och hennes son. Och även nästa dag, och nästa och nästa, ända tills regnet kom.

Vi är ofta stadda på vandring genom ökentrakter och det är inte alltid vi kan se var vi ska kunna finna näring. Men om vi delar det lilla vi har med varandra, så kan vi åtminstone förlita oss på att Gud ser till oss och att det lilla vi kan ge räcker till det nödvändigaste. Till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.

Fjortonde söndagen efter trefaldighet, Lukas 22:24-27

En av påvens många titlar är "din tjänares tjänare", och kyrkorna har på ytan tagit till sig Jesu ord om att den störste bland lärjungarna ska vara som den yngste. Och det är gott och väl, men Jesus vill lära oss mycket mer än en enskild spiritualitet och en tjänande inställning.

På dessa få rader skisserar han en hel motkultur, en gemenskap av människor som inte rangordnar sig själva och varandra och inte kräver att kallas "folkets välgörare". Han skapar något så tydligt, så bräckligt och så svårt som en gemenskap av radikal demokrati där ingen är förmer än någon annan.

Det är en sådan radikalt demokratisk gemenskap som vi vill bygga upp i queerkyrkan, hur svårt det än är. För gör vi något annat, ens provisoriskt, så är det inte Jesus vi följer. Och är hörnstenen sned, då rasar förr eller senare hela bygget.