Bönsöndagen, Första Kungaboken 3:5-14

Salomo bad Gud om vishet och fick det. Den sattes på prov när två prostituerade kvinnor kom till honom med ett olösligt problem. Båda hade fött barn samma kväll, men bara ett av barnen hade överlevt natten. Då tog modern till det döda barnet och bytte ut det mot den andra kvinnans barn. Hennes motiv var förmodligen ekonomiska, eftersom barn var den tidens pensionsförsäkring, särskilt för ensamstående kvinnor. Eftersom det inte fanns några vittnen fanns det inget sätt att veta vem som talade sanning. Salomos dom var att låta hugga barnet i två, varpå den äkta modern lät den andra kvinnan få barnet hellre än att låta det dö.

Detta lär oss några saker om Salomos vishet: han höll sig inte för fin för att lösa ett gnabb mellan två horor. Och han visste att skilja på det som sker av kärlek och det som sker av vinningslystnad. Den visdomen önskar jag oss alla.

Femte söndagen i påsktiden, Galaterbrevet 5:13-18

Paulus använder ordet "köttet" på många olika sätt. Ibland betyder det rätt och slätt "kroppen" eller "människan", men när det som här betecknar en kosmisk kraft som står i motsättning till anden så betecknar det något så mycket mer.

"Mänskligt, alltför mänskligt" skulle man kanske kunna översätta det. Men det viktigaste är att det oftast syftar på girighet och maktmissbruk och bara indirekt och i andra hand på sexualitet eller sexuellt begär.

I dagens text handlar det om konflikter inom församlingen, om frestelsen för en del att omskära sig för att kunna framstå som bättre och heligare än andra. Detta vore en katastrof för församlingen enligt Paulus, inte för att omskärelsen i sig är något dåligt, utan för att det skulle skapa en gradering av människor som hotar att göra hela församlingen om intet.

Det är frihetens paradox att den innefattar friheten att göra slut på friheten. Den frestelsen måste vi motstå.

Fjärde söndagen i påsktiden, Andra Moseboken 13:20.22

När Gud leder israeliterna genom öknen visar sig Gud i en molnpelare om dagen och i en eldpelare om natten. Det har förstås med synligheten att göra, men det visar också att Gud visar sig som det fundamentalt annorlunda. Och ett annat ord för annorlunda är "queer". Det är genom det annorlunda, det som utmanar våra förutfattade meningar, genom att vidga våra horisonter och ständigt vara i rörelse, som vi når det förlovade landet.

Tredje söndagen i påsktiden, Johannes 10:22-30

Ända sen urminnes tider har kungar framställt sig själva som en herde för folket, som tar ansvar för dem och leder dem dit det behövs. Det är en sådan herde som judarna (eller rättare judéerna) ville ha. Det är sådan som de vill att Jesus ska vara, en riktig karl, en machoman som pekar med hela handen.

Men Jesus visar på att han redan har visat vilken sorts herde han är, dels genom sin undervisning men ännu mer genom de tecken han gjort. Men han stämmer inte in i den bild de har. De hör inte till hans får. De har inte uppövat rätt sorts känslighet.

Likadant tycks det ofta som att de som är privilegierade - ofta men inte bara medelålders heterosexuella män - är helt tondöva när det gäller att uppfatta andra och nya sätt att visa kärlek, nya sätt att leva tillsammans. De skulle aldrig kunna acceptera den mjukare ledarstil som Jesus står för.