Fjortonde söndagen efter trefaldighet, Första Korinthierbrevet 1:10-13

"Har Kristus blivit delad?" frågar Paulus sarkastiskt. Eller snarare "Har Kristus blivit utskiftad", som man utskiftar ett arv, där var och en tar sin del. Det är ju ingen hemlighet direkt att arvstvister lockar fram det sämsta hos människan.

Men arvet efter Kristus är inte av samma slag som arvet efter en rik släkting. Det är till sin natur odelbart. Det tillkommer alla i lika mån. Så de som försöker stänga kyrkans dörrar och förbehålla frälsningen för några få, de har inte förstått uppståndelsens sanna innebörd.

Trettonde söndagen efter trefaldighet, Jeremia 38:7-13

Eved-Melek var svart – han var från Nubien, nuvarande Sudan, han var eunuck, så han hade breda höfter och pipig röst, och han var slav. Han var inte just någon man hade djup respekt för. Ändå var det han som fick se till att dra upp Jeremia ur brunnen och på så sätt rädda hans liv. Varför gjorde han det? Ja, det var inte av medmänsklighet, det kan jag lova, för den tanken var inte uppfunnen än.

När Eved-Melek hastar iväg och knyter ihop alla klädtrasor han kan hitta så kanske han helt enkelt tänker på lagens ord att om ens åsna faller ner i en brunn på sabbaten så är det tillåtet att dra upp den. Även om nu Jeremia var en åsna så förtjänade han i alla fall samma behandling som sina fyrbenta likar. Det har alltså inte med medmänsklighet att göra, för han skulle ju göra det även för en åsna. Men det har definitivt med lagen att göra.

Så denna svettiga och fjolliga, gamla och tjocka svarte man som rotar efter klädtrasor i sin garderob, han visar sig förstå lagen bättre än alla de laglärda. Och till och med hans namn är en rebus. Eved-Melek, kungens slav. Eller: slaven som är en konung. I honom anar vi Kristus.

Tolfte söndagen efter trefaldighet, Andra Moseboken 23:10-12

Sex år ska du odla jorden, säger Gud till människorna genom Mose, men det sjunde året ska du låta marken vila och ligga i träda. Är det då så konstigt att tänka sig att även människor i någon mån kan bli befriade från kravet att fortplanta sig till varje pris? Är det inte rimligt att tänka sig att inte alla människor och inte vid alla skeden i livet måste gifta sig och skaffa barn?

Heteronormen är inte av Gud given, och den är inte ens till gagn för människor. Särskilt inte när den inte medger en sabbat.

Elfte söndagen efter trefaldighet, Matteus 23:1-12

Nog finns det gott om människor som gärna binder tunga bördor åt andra, men aldrig rör ett finger för att rätta till dem. Det är lätt att fördöma synder, både verkliga och påhittade, som man aldrig själv har frestats av. Och jag skulle vilja se den moralist som är mer upptagen av egna än av andras synder, det må sedan gälla muslimer eller homosexuella.

Det är lätt för de privilegierade med sina fina platser längst fram och sina breda manteltofsar att tala om för andra hur man ska leva. Men jag tror inte någon undervisning kan mäta sig med att visa med sitt eget exempel. Och då räcker det inte med att leva oförvitligt enligt sina egna normer. Nej, det gäller att gå en mil i någon annans mockasiner. Att våga kliva ner från sina höga hästar och möta andra, att se dem i ögonen som man smädar och fördömer från tryggt avstånd i Kyrkans tidning eller predikstolen.

Vi behöver inte acceptera allt eller gilla allt. Men vi är kallade att ta Kristus som förebild, som mötte alla i ögonhöjd och som var beredd att ta de yttersta konsekvenserna av sina ställningstaganden. Det är undervisning. Allt annat är halm.