Tionde söndagen efter trefaldighet, Josua 28:16-18

Amoreerna var ett folk som dominerade Mellanöstern ungefär 2000 f.Kr, och sedan uppgick i andra folk. Vid Josuas tid bör de mest ha varit ett dunkelt minne, och ännu mer så när Josuas bok skrevs många hundra år senare. De är snarare en synonym för kananéerna, en annan obestämd term för "de där andra".

På senare tid har det varit flera obehagliga artiklar i Kyrkans tidning, som tar HBT-frågorna som en ursäkt för att tala illa om muslimer. Det är livsviktigt att vi inte går i den fällan. För det är samma tänkande som skapar islamofobi som homofobi, att stöta ut och helst utrota "de där andra".

Vi måste kämpa för en värld som tillåter mångfald. Om det betyder att vi själva måste ändra oss så är det hög tid.

Nionde söndagen efter trefaldighet, Lukas 16:1-13

Den ohederlige förvaltaren är en figur inspirerad av den romerska komedin. Han är en paradoxal figur som förvaltar enorma rikedomar men själv inte äger något, en som dansar på randen till avgrunden. Precis som parasiten är han en hjälplös figur som är beroende av andras välvilja och sin egen list.

Såsom queera i en heteronormativ kyrka är vi också fast i ett nät av dubbelbestraffningar. För att skapa oss ett livsrum måste vi ibland omtolka Bibeln lika radikalt som den ohederlige förvaltaren gör med skuldebreven. Och Herren gillar det, för skuldebreven var ju inte rättfärdiga till att börja med. Likaså måste vi lära oss att omvälva tolkningar som inte är rättfärdiga för att skapa oss ett livsrum här där vi alltid kommer att vara beroende av den ohederliga heteronormen.

Åttonde söndagen efter trefaldighet, Jeremia 7:1-7

När är Herrens tempel inte Herrens tempel? Ja, det är lätt att se att det inte har med det yttre att göra. Det har inte med byggnadens rikedom eller skönhet att göra, inte med rikedomen i riten som utspelar sig där, inte i hur mycket offer man bär fram eller hur mycket kollekt man ger.

Det är bara en sak som spelar roll: om människorna där möter Gud och följer Guds lag, om vi förtrycker invandraren, änkan och den faderlöse och låter oskyldigt blod flyta. Därmed är det inte prästerna och de heliga som avgör om en byggnad är Herrens tempel eller ej. Det är invandraren, änkan och den faderlöse, de fattiga, de förtryckta, de utstötta. Inte de som stoltserar med lagen, utan de som är beroende av lagen, som har fallit mellan maskorna i det sociala skyddsnätet. Helt enkelt de som är queera.

Kristi förklarings dag, Lukas 9:28-36

När Jesus kommer ut inför sina bästa vänner, när han verkligen visar vem han är i hela sin glans, då är Petrus första impuls att bygga hyddor. Han vill så gärna stanna där uppe och bosätta sig där.

När man tänker rätt på det är kyrkan, med all sin glans, allt sitt prål och alla sina institutioner med maktmissbruk och andra avarter som jag ibland blir så trött på, den är egentligen bara en hydda som människor uppfört för att få vara nära Gud.

Det är en trösterik tanke. För allt människor har skapat, med de murar som är mellan människor och de orättvisor som finns inbyggda i mänskliga institutioner, det kommer att vissna bort. Bara Guds nåd består för evigt.