Tionde söndagen efter trefaldighet, Första Korinthierbrevet 12:12-26

Om vi kristna är en enda kropp så är Paulus ord till oss glasklara. "[D]e delar som vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver." Det betyder att de människor i vår gemenskap som vi skäms för behöver vi omge med så mycket större anständighet. Men det betyder inte att vi ska bemöta dem med distans och fnysningar eller sätta näsan i vädret. Nej, det betyder att vi ska bemöta dem med moralisk anständighet, med ett schysst bemötande, och att tänka extra noga på hur vi är mot dem, något som vi inte behöver med dem som vi redan tycker om.

Bönsöndagen, Lukas 18:1-8

Det kanske inte är artigt av KRISS och projektet Religion <3 HBT att insistera på att få en plats vid Jesusmanifestationen, men det har givit en genklang och väckt frågan om huruvida HBT-personer är en kategori som ska bemötas på sina egna villkor eller inte. Enligt somliga är det ett politiskt ställningstagande att säga ja till detta men inte att säga nej. Man kunde lika gärna hävda motsatsen.

Det är kanske inte artigt, men det är inte genom att ha sinne för det passande som man åstadkommer förändring. Rosa Parks var inte artig när hon satte sig på en sittplats reserverad för vita och vägrade resa sig. För artighet är anpassning till normer som i sin tur har anpassats till de härskande.

Normen är som den orättfärdige domaren i Jesu liknelse, den fruktar inte Gud eller bryr sig om människor, och så länge den inte blir ifrågasatt kan den fortsätta att verka. Ända tills det kommer en liten arg tant, en fattig änka med rätten på sin sida, och hotar att slå den mäktige domaren på käften (den bokstavliga innebörden av bibeltexten). Då händer det plötsligt saker. För det är som Hoola Bandoola sjunger: "Ingenting förändras av sig själv."