Den senaste tiden har det rasat en debatt på qx om rätten att vara både homosexuell och vanlig. Trots några enstaka kloka inlägg kom debatten snabbt att polariseras, som om det fanns en motsättning mellan att en del bögar tycker om att klippa gräsmattan och vara som folk är mest medan andra tycker om att klä upp sig i klänning och glamma. Hur flator ska vara verkade ingen bry sig om, men flator får ju inte mycket utrymme i media över huvud taget.
Jag förstår inte att människor inte kan se att det finns utrymme att vara på flera sätt, och att den enes sätt att vara inte behöver hota någon annan. Jag tror att vi behöver erinra oss om att en bög som klipper gräsmattan kan utgöra en god insats mot homofobin i vissa sammanhang, men att vi också behöver våra mest extrema genderbenders och andra gränsöverskridande för att utmana normerna. Det var inte de gräsklippande bögarna som stod emot polisen vid Stonewall; det var transorna. Men alla behövs och alla är värdefulla.
Om vi inte kan tillåta varandra att vara de vi är utan att känna oss hotade, hur i all världen ska vi då kunna kräva respekt från heterosamhället?
