Hagar var i den mest utsatta position man kan tänka sig. Hon var både kvinna, utlänning och slavinna. Och när hon äntligen fann ett sätt att hävda sig som människa och börja räknas för något, då stack det Saraj i ögonen, trots att det var hennes idé göra Hagar till surrogatmamma. Och när konflikten bröt ut, då svek henne både Abram och Herren. Utlämnad till Sarajs godtycke rymde hon.
Men i öknen, ensam och utlämnad åt sig själv, där mötte henne Guds nåd. Det fanns ändå en plats för både henne och hennes son. Själv måste hon underkasta sig och bida sin tid, men hon skulle ge upphov till ett stort folk, som skulle bemästra själva öknen.
