Söndagen efter nyår, Första Samuelsboken 3:1-10

Eli fick aldrig sova. Gång på gång blev han väckt av den unge Samuel som tjänade hos honom i templet, som kom och väckte Eli och påstod att han hade ropat på honom. Men Eli var en klok man så han blev inte arg utan sa vänligt åt Samuel att gå och lägga sig igen. Men tredje gången gick det upp en talgdank för Eli och han insåg att det var Gud som ropade på Samuel. “Mitt barn” sa han. “Det är Gud som ropar på dig. Gå och hör efter vad Gud vill dig.”

Idag får vi välsigna alla de föräldrar och andra vuxna som möter egensinniga, kanske rentav queera barn som vägrar följa normerna utan går sin egen väg, och särskilt tacka för de kloka föräldrar som inte blir arga utan förmår att vänligt säga: “Mitt barn, det är Gud som ropar på dig. Gå och hör efter vad Gud vill dig.”

Jungfru Marie Bebådelsedag, Första Samuelsboken 2:1-10

"Sju söner får den ofruktsamma, medan den barnrika vissnar bort." Så sjunger Hanna, hon som gick och sopade i templet i åratal utan att riktigt räknas, bara för att hon inte var någon riktig kvinna eftersom hon var ofruktsam.

Men Gud värderar inte oss enligt mänskliga hierarkier. Gud bryr sig inte om om vi uppfyller våra könsnormer eller ej. Så även om vi är föraktade och räknas för inget bland människor så ska vår dag komma, den dag vi kan bära huvudet högt och skratta åt våra fiender.

Tredje söndagen i fastan, Första Samuelsboken 17:40-50

David var bara en pojke, och ljushyllt och vacker dessutom. Elaka tungor sa att han var Sauls älskare och kallade honom en liten fjolla. Men fjolla eller ej, han tvekade inte när han gick emot Goliat, beväpnad bara med en slunga. För han visste att han hade rätten på sin sida.

Likadant var det en gång med transorna på baren Stonewall som trakasserades av polisen. De var vana vid tillmälen och våld, och de tvekade inte när de trotsade övermakten. För de visste också att de hade rätten på sin sida.

Måtte vi alla inspireras av deras styrka och minnas att det inte är vad man är beväpnad med som avgör stridens utgång, utan hur man använder det. Även liten fjolla välter ibland ett stort lass.

Söndagen efter nyår, Första Samuelsboken 3:1-10

Alla vi HBT-personer har fått en särskild kallelse. Jag tror inte att någon vet var den kommer ifrån, och det är lätt att ta fel, särskilt om man som Samuel får sin kallelse som helt ung. För det är ju ett faktum att de allra flesta HBT-personer föds till föräldrar som lever som heterosexuella. Hur man kommer underfund med vem man är är något som varierar från person till person, men en gemensam nämnare är att det är något som är så starkt att det får många av oss att trotsa omgivningens ogillande, och i extrema fall till och med bryta med familjen.

Jag tror inte att en så stark kallelse skulle kunna komma till så många någon annanstans än från Gud. Men jag tror också att det är en uppgift för ett helt liv att förstå till vad den kallelsen är. Men låt oss ta vara på vår kallelse, följa den och se vart den leder oss.

Jungfru Marie Bebådelsedag, Första Samuelsboken 2:1-10,

Den ofruktsamma kvinnan i Gamla testamentet är något av en könsöverskridare. Liksom sin manliga motsvarighet eunucken står hon utanför reproduktionssystemet, men såsom kvinna är hon ännu mer sårbar. Hennes man – om hon har en – har rätt att när som helst förskjuta henne och hon har ingen försörjning på sin ålderdom. Hennes omgivning ser på henne med misstänksamhet och förakt och de flesta menar att Gud själv har tagit avstånd från henne.

Ändå jublar hon idag, för ”den ofruktsamma får sju barn medan den barnrika vissnar bort”. Herrens nåd är outgrundlig och öses ut som allra mest generöst över de allra mest hjälplösa, fattiga och förtvivlade. ”Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn.” Idag sjunger vi alla en jubelsång för dem som står allra längst ner på den sexuella rangskalan.