Det finns gott om Baalsprofeter i våra kyrkor idag. Ibland undrar jag om de inte rent av är i majoritet. Det är de som dyrkar makten, som skryter och väsnas från morgonen ända till middagstiden, de som föraktar kroppen så mycket att de sargar den med knivar och spjut och som gärna möter oliktänkande med hot och maktdemonstrationer.
Men dagens text visar att Gud inte är på deras sida. Hur mycket de än väsnas och står i så är det en ofruktsam gud de tillber, en gud som inte lyckas åstadkomma någonting. Det är istället outsidern Elia som mot alla odds möter Guds brinnande kärlek, som är så het att den förtär inte bara offret utan själva stenarna och jorden och slickar upp vattnet i diket.
Sådan ska er kärlek vara, oavsett vad Baalsprofeterna tycker om det.
