Viva la diva!
Jag tror att det inte är en slump att många bögar – och en del flator – har ett särskilt förhållande till divor. Divan, vare sig det är en man eller kvinna, är på något sätt en som liknar en människa men som utstrålar något av det gudomliga. Men också något tragiskt, för varje diva måste ju förgås – eller åtminstone förlora sin röst, sitt utseende eller sin magi.
Men hur bräcklig divan än må vara som människa så utgör hans eller hennes bild i sin storhet – om så bara för ett ögonblick – en glimt av det gudomliga, ett hopp och en sinnebild för hur livet borde vara.
Med andra ord: en ikon.
