”Säg ingenting till Noa, men en av hans zebror är homofil.”
Jag måste erkänna att detta är ett av mina favoritskämt. Men som alla bra skämt så finns det en underton av allvar. Idag vet vi så mycket mer om naturen än vad som visas på tillrättalagda naturprogram från Disney. Vi vet att naturen är full av olika sexualiteter, långt ifrån alla reproduktiva, och att det är snart sagt omöjligt att använda naturen som norm, för där förekommer både mord, våldtäkt, incest och kannibalism.
I det ljuset känns det som en bagatell om en av Noas zebror skulle vara homofil. För inte skulle zebrorna behöva dö ut för det. Homosexuella har bevisat med all önskvärd tydlighet att vi är alldeles utmärkta föräldrar.
Så jag vill inte läsa berättelsen om Noa som en berättelse om hur världen reduceras till heterosexuell tvåsamhet. Istället ser jag en berättelse som hyllar mångfalden, som förkunnar att alla djur och alla växter, stora som små, homo som hetero, har sin givna plats i arken. Det är inte för inte som berättelsen slutar med regnbågen.
