Hesekiels vision är hans sista ord till oss. Han berättar om en flod som en gång ska gå ut ifrån Jerusalem, ifrån Golgata, och som ska strömma ner i Jordandalen och ända ut i havet. Och där den floden rinner fram, där ska det salta vattnet bli friskt. Där ska det vimla av liv i vattnet, fisk ska finnas där i överflöd och av alla de slag. Och längs stränderna ska alla slags fruktträd växa, och deras frukt ska ge föda och deras blad läkedom.
En dag ska den floden också rinna fram i kyrkan. En dag ska Guds överflödande nåd svämma över och göra allt som varit salt och förbittrat levande igen. Då ska det vimla av alla slags människor i kyrkbänkarna, då ska människor av alla raser, kön och sexualiteter trängas med varandra, och alla ska välkomna varandra. Då ska man inte behöva se ut på ett visst sätt, prata på ett visst sätt eller bete sig på ett visst sätt, utan alla ska vara välkomna, respektera varandra och vara varandra till nytta och glädje.
Å, vad jag längtar efter den dagen.
