söndag 9 november 2008

Tjugofemte söndagen efter trefaldighet, Matteus 24:3-14

”Man måste förhärda sig utan att någonsin förlora sin ömhet”, sa Che Guevara. Det ska komma från rätt käft, som min bror skulle ha sagt, men det är likväl sant.

Vi lever i hårda tider. Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden i och med andra världskriget har aldrig kunnat omintetgöras, och likaså har feminismens och gay-rörelsens landvinningar gjort att sexism och heterosexism inte längre är acceptabelt och att olika sätt att leva blivit accepterade och synliga.

Men framgångarna har också lockat fram reaktionära krafter, som kan märkas i äktenskapsdebatten och i Sverigedemokraternas framgångar. Men det är just i dessa tider som det är viktigt att inte låta sin kärlek kallna. De som uppträder i Kristi namn och säger att de är Messias, och som bedrar många, de ska inte få sista ordet.

Låt er inte skrämmas av stridslarm och krigsrykten utan bjud hatmånglarna spetsen, för det är i tider som dessa som vi kan nå stora framsteg – eller förlora den terräng som vi vunnit.