söndag 12 april 2009

Påskdagen, Första korinthierbrevet 15:12-21

We bring a quilt.

Alla folk har sina helgon, sina hjältar och sina martyrer. Det är viktigt för vår identitet att minnas dem som gått före oss, för att deras död inte ska vara så meningslös som den en gång var. Alla de homo- bi- eller transpersoner som hotats, misshandlats och mördats, alla de som tvingats leva förkrympta liv och säga nej till kärlek, alla vars könsuttryck censurerats och inskränkts så att vi inte är mer än hälften av de människor vi skulle kunna vara, idag är det vår dag.

För påskens budskap är ju att Gud inte vill det onda, att Gud inte kommer att låta det onda segra. Att oavsett vad som händer så har Gud dött för oss och med oss, och uppstått till nytt liv i härlighet. Det är ett liv som även vi får del i, redan här och nu. Det är en inbjudan till ett liv i sanning, där både de som gått före oss och de som ska komma efter oss är en del av något större. För gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda av människor.

Men kärleken övervinner allt, till och med döden.