Påskdagen, Apostlagärningarna 3:14-16

Människors prioriteringar är konstiga. Precis som folkmassan en gång skrek åt Pontius Pilatus att hellre frige mördaren Barrabas än Jesus så är har kyrkans ledare alltför ofta fokus på att försvara det rådande, om det än innebär att låta sexuella övergrepp fortgå, låta kvinnor dö i illegala aborter eller att göra allt man kan för att hindra en samkönad kärlek att komma till uttryck.

Men kärleken är alltid starkare. Precis som Jesus uppstod på tredje dagen genom en gudomlig och okuvlig kraft, så finner alltid kärleken sina vägar.

Som den homosexuelle poeten Vergilius sa: Amor vincit omnia, et nos cedamus amori, kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken.

Glad påsk!

Påskdagen, Första korinthierbrevet 15:12-21

We bring a quilt.

Alla folk har sina helgon, sina hjältar och sina martyrer. Det är viktigt för vår identitet att minnas dem som gått före oss, för att deras död inte ska vara så meningslös som den en gång var. Alla de homo- bi- eller transpersoner som hotats, misshandlats och mördats, alla de som tvingats leva förkrympta liv och säga nej till kärlek, alla vars könsuttryck censurerats och inskränkts så att vi inte är mer än hälften av de människor vi skulle kunna vara, idag är det vår dag.

För påskens budskap är ju att Gud inte vill det onda, att Gud inte kommer att låta det onda segra. Att oavsett vad som händer så har Gud dött för oss och med oss, och uppstått till nytt liv i härlighet. Det är ett liv som även vi får del i, redan här och nu. Det är en inbjudan till ett liv i sanning, där både de som gått före oss och de som ska komma efter oss är en del av något större. För gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda av människor.

Men kärleken övervinner allt, till och med döden.

Påskdagen, Matteus 28:1-20

Maria hade ingen man. Och inte bara det, hon hade ingen far, ingen son eller bror som rådde över henne. Hon hade bara sig själv, och därför kallades hon helt enkelt ”hon från Magdala”. Men hon hade tillräckligt med pengar för att gå sin egen väg och göra vad hon ville. Och vad hon ville var att följa Jesus.

En stark självständig kvinna – naturligtvis stämplade kyrkan henne som hora, trots att det inte finns en tillstymmelse till stöd för det i evangelierna om henne. Men nåväl, vi har väl alla blivit kallade värre saker. Vad vi faktiskt vet är att alla de fyra kanoniska evangelierna säger att hon var det första vittnet till uppståndelsen, och några av de icke-kanoniska lyfter fram henne som Jesus favoritlärjunge.

Idag får Maria från Magdala, apostlarnas apostel, vara vårt eget helgon, ett helgon för alla oss som går vår egen väg och gör vad vi vill, som vägrar att inordna oss i den heterosexuella kärnfamiljen och vägrar att låta oss tystas. För även vi har något att vittna om.