Maria hade ingen man. Och inte bara det, hon hade ingen far, ingen son eller bror som rådde över henne. Hon hade bara sig själv, och därför kallades hon helt enkelt ”hon från Magdala”. Men hon hade tillräckligt med pengar för att gå sin egen väg och göra vad hon ville. Och vad hon ville var att följa Jesus.
En stark självständig kvinna – naturligtvis stämplade kyrkan henne som hora, trots att det inte finns en tillstymmelse till stöd för det i evangelierna om henne. Men nåväl, vi har väl alla blivit kallade värre saker. Vad vi faktiskt vet är att alla de fyra kanoniska evangelierna säger att hon var det första vittnet till uppståndelsen, och några av de icke-kanoniska lyfter fram henne som Jesus favoritlärjunge.
Idag får Maria från Magdala, apostlarnas apostel, vara vårt eget helgon, ett helgon för alla oss som går vår egen väg och gör vad vi vill, som vägrar att inordna oss i den heterosexuella kärnfamiljen och vägrar att låta oss tystas. För även vi har något att vittna om.
