Att vara stigmatiserad kan vara något mycket positivt. Det kan betyda att man är en så from människa som lever så nära Jesus att man känner hans lidande så starkt att hans sår blommar upp på ens egen kropp, som det berättas om den helige Franciscus.
Men det kan också betyda att man är socialt utstött, märkt och misstänkliggjord. Att man bär på tecken som inte utmärker en som ett helgon utan som en avvikare. Det kan vara både synliga och osynliga tecken som upprättar en osynlig mur och gör klart att man inte hör till.
Men genom Jesu död och uppståndelse har det blivit klart att de två olika formerna av stigmata är ett och detsamma. Och kanske är det genom våra stigmata som vi är allra närmast Jesus och blir mest lika honom.
