Lärjungarna satt bakom reglade dörrar, för de var rädda. Rädda för att bli hånade, utfrusna, kanske till och med misshandlade. De hade inte kommit ut ur garderoben.
Då kom Jesus och stod mitt ibland dem. ”Frid åt er alla”, sa han och visade sina sår, sina stigmata, de märken som visade att han inte var som andra. Och han var stolt över sina märken, sina händer och sin sida. För han hade trotsat allt och överlevt. Han hade kommit ut.
Därför är det viktigt att så många av oss som möjligt kommer ut, så att vi kan gå till våra bröder och systrar som fortfarande hukar bakom reglade dörrar och önska ”Frid åt er alla.” Då kanske de också vågar gå ut så att vi tillsammans kan förkunna budskapet om en värld där vi får vara oss själva, med märken och allt.
