Jag hade en hetsig diskussion på nätet nyligen. Det gällde huruvida en (förmodligen påhittad) person kunde bli kränkt av regnbågsflaggor i kyrkan. En rad liberala människovänner slöt genast upp för att försvara denna persons rättigheter och lät därmed homofober och heteronormativa inta ytterligare lite av det rum som vi hbt-kristna kämpat oss till.
Men Jesaja visste det, Jesus visste det och alla som har varit i närkamp med ondskan vet det: Det går inte att argumentera med homofober, sverigedemokrater och andra fascister. De spelar nämligen inte enligt reglerna. Om du hittar ett vattentätt argument för att slå omkull deras bibeltolkning (eller vad det vara månde) så byter de bara fot och fortsätter. De har nämligen en agenda som inte har något med yttrandefrihet eller respekt för andra att göra.
Därför kommer aldrig några välmenande liberala argument och ingen felciterad Voltaire i världen att hjälpa när det gäller att driva det onda tillbaka utan bara en kompromisslös helig vrede. Med det menar jag inte att vi ska sänka oss till deras nivå utan att vi inte ska nedlåta oss till att argumentera med dem.
Därför att det som frågan gäller inte ska behöva argumenteras om: omsorgen om alla människors rättigheter och - när dessa rättigheter kommer i konflikt – att särskilt värna om de svaga, dessa mina minsta som Jesus talade om. Vilka dessa är är inte alltid så lätt att se och det kan finnas olika uppfattningar om det. Men det finns ingen ursäkt för att någonsin avvika från den ambitionen, och Jesu minsta lär knappast vara de som blir upprörda av regnbågsflaggor för att de inte kan utöva sin religion utan att kränka andra.
