Femte söndagen i påsktiden, Galaterbrevet 5:13-18

Paulus använder ordet "köttet" på många olika sätt. Ibland betyder det rätt och slätt "kroppen" eller "människan", men när det som här betecknar en kosmisk kraft som står i motsättning till anden så betecknar det något så mycket mer.

"Mänskligt, alltför mänskligt" skulle man kanske kunna översätta det. Men det viktigaste är att det oftast syftar på girighet och maktmissbruk och bara indirekt och i andra hand på sexualitet eller sexuellt begär.

I dagens text handlar det om konflikter inom församlingen, om frestelsen för en del att omskära sig för att kunna framstå som bättre och heligare än andra. Detta vore en katastrof för församlingen enligt Paulus, inte för att omskärelsen i sig är något dåligt, utan för att det skulle skapa en gradering av människor som hotar att göra hela församlingen om intet.

Det är frihetens paradox att den innefattar friheten att göra slut på friheten. Den frestelsen måste vi motstå.

Femte söndagen i påsktiden, Johannes 15.10-17

Strax efter att Jesus har chockat lärjungarna genom att envisas med att tvätta deras fötter så chockar han dem igen. "Jag kallar er vänner", säger han. Han vill skapa relationer som inte är hierarkiska, mellan lärare och elev, mästare och lärjunge, herre och slav.

För vänner är jämställda och den ena är inte bättre än den andra. Så det är inte att undra på att de bästa exemplen på vänner är samkönade par, som David och Jonatan, Rut och Noomi, Tryfaina och Tryfosa. Och på den här tiden fanns det ingen regel som sa att vänner inte fick ha sex.

Johannes 16:5-11, femte söndagen i påsktiden

Hjälparen kommer, säger Jesus. Och en av hans eller hennes uppgifter är att visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Eller egentligen främst att visa vad det inte är, för ordet ”visa” borde snarare ha varit ”tillrättavisa”. Och det behövs sannerligen med tanke på hur mycket dålig teologi som är i omlopp.

Synd är inte att bryta mot lagar och föreskrifter. Synd är att förlora förtroendet för Gud. För motsatsen till tro är inte tvivel utan förtvivlan. Och det är ju synd att förtvivla, för man missar så många möjligheter. Att missa möjligheter, det är synd.

Rättfärdighet är inte att vara bättre än någon annan. Rättfärdighet är myndighet, att inse att vi inte har något synligt rättesnöre utan måste ta eget ansvar för vad som är rätt.

Dom är inte fördömelse över dem som bryter mot normer. Denna världens härskare, djävulen, är den ende som är dömd. Alla vi andra är frikända. Frikända till en frihet under ansvar och med Hjälparens bistånd.

Femte söndagen i påsktiden, Johannes 17:7-19

I Guds ögon är vi alla minoriteter.” Så sa den gamle biskopen Krister Stendahl, som avled i veckan. Men världen hatar minoriteter. Jesus sa om sina lärjungar att ”världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen.” Att världen hatade Jesus är plågsamt uppenbart.

Men när Johannes talar om ”världen” menar han inte hela världen, eller ens alla människor som bor i den. Vad han menar, och vad Jesus menade, är något mycket mer specifikt. Det är världen så som den vanligtvis fungerar. Det är världen när den styrs av girighet, feghet och egoism, när den försöker stöpa allt levande i samma mall och utrota de människor och arter som inte passar in.

I vissa avseenden och vissa sammanhang är vi alla en del av världen. Jag tror att vi alla ibland har svårt att stå ut med dem som är annorlunda. Men just därför ska vi vara glada när vi inte tillhör världen, även om det har ett högt pris.

För världen hatar minoriteter. Men det gör inte Gud.