Fjärde söndagen efter trettondagen, Johannes 5:1-9

Det var inte alls länge sedan homosexualitet betraktades som en sjukdom, och fortfarande betraktas många former av transsexualism och intersexualism som det.

I trettioåtta år, nästan ett helt liv, hade mannen vid Betesda legat och väntat på att bli helad. Likaså är det för många homo-, bi- och transsexuella, som fått lära sig att vi är sjuka och måste förlita oss på Guds nåd, men som liksom mannen aldrig riktigt nått fram till den bot som förespeglats oss.

Men Jesus ser inte människor så. "Res på dig", säger han till mannen "och gå ut i livet. Slösa inte bort ditt liv på att försöka leva efter andras normer. De kommer ändå aldrig att släppa fram dig." Och det gjorde mannen. Låt oss ta honom till vår förebild.

Fjärde söndagen efter trettondagen, Jobs bok 38:1-11

Vi har inte receptet på en människa. Även om projektet att kartlägga de mänskliga generna går mot sin fullbordan, så är vi fortfarande oändligt långt från att kunna förutsäga hurdan en människa ska bli. Vi vet inte varför en del människor blir homosexuella, bisexuella eller transsexuella.
Vad vi däremot vet är att det finns alldeles för många av oss för att det ska vara något skadligt eller ens ofördelaktigt med oss. Då hade evolutionen sorterat bort oss för länge sen. Men om Gud har låtit oss få finnas, som en godartad sexuell variation, då har ingen människa rätt att fördöma oss och hölja Guds visa plan i mörker, inte ens om han är påve.