Första gången jag hörde ”I will survive” visste jag inte att det var en gayklassiker. Men jag visste omedelbart att det var en sång som talade till mig och jag fullständigt älskade den. Det gör jag fortfarande.
Men idag kan jag bättre förstå varför. Idag är jag en del av gay-samhället, en del av en gemenskap som påminner mig om att jag inte är ensam, om att många andra känner och upplever samma sak som jag. Och varje gång jag hör Gloria Gaynor sjunga ”I will survive” - då vet jag plötsligt vem jag är och att jag inte är ensam.
