Midsommardagen, Apostlagärningarna 17:22-31

"I honom är det som vi lever, rör oss och är till", säger Paulus. Tänk om det är så. Tänk om Gud är som en gravid kvinna som bär hela världen i sin mage, skyddar den med sin egen kropp och låter den växa till sig samtidigt som Gud när den med sig själv. Att Gud inte skapar världen som när en trollkarl trollar fram något med sitt trollspö utan att Gud låter världen växa i sig och inte släpper den ifrån sig förrän den är mogen att klara sig själv. Då skulle allt i världen vara präglat av Gud, älskat av Gud och en del av Guds plan, även om det vi ser omkring oss inte liknar det som ska komma mer än vita och gula liknar en kyckling.