"Du ska inte glömma att flickor också kan vara söta." Det var vad psykologen sa till mig när jag var sjutton år och just hade insett att jag var homosexuell. Och jag var dum nog att lyssna till det och gjorde åtminstone en flicka väldigt illa.
Jag tror att de flesta HBT-personer har gått igenom en fas när vi försökte vara heterosexuella eller cispersoner. Då var vi döda, när vi levde på denna tidens och världens vis, när vi följde våra mänskliga begär att få smälta in och vara som andra och handlade som massan och normen ville.
Jag tror inte att Paulus (om det nu är han som skriver) tänker på sex när han skriver om köttets (inte kroppens) begär, utan det handlar om det världsliga sättet att tänka, anpassningen efter normen, självhävdelse i en värld med osunda ideal, något som förvisso leder till döden.
Men Guds nåd och kärlek har gjort oss levande med Kristus och gett oss styrka att vara oss själva helt och fullt.
