"Efter oss syndafloden" lär Madame Pompadour ha sagt för att trösta den franske kungen efter ett förlorat slag som blev början till slutet för Frankrikes glansperiod. Och även idag lever vi i en tid som tycks ha framtiden bakom sig. Vi väntar egentligen bara på att en eller annan katastrof ska komma och göra slut på oss alla.
Vårt liv liknar på många sätt livet i Noas dagar eller i Lots dagar, tider då den starkes rätt gällde, inte minst i förhållande mellan kvinnor och män. Patriarkat, sociala orättvisor och heteronormativitet frodades. Folk åt och drack (i övermått, de som kunde), gifte sig (män) eller blev bortgifta (kvinnor), ända tills den dag floden kom och gjorde slut på dem alla.
Men det är inte mänskligheten som Gud tröttnat på, även om katastrofer drabbar blint när de väl slår till, utan orättfärdighet. Gud har tröttnat på patriarkat, sociala orättvisor och heteronormativitet. Och när orättfärdigheten når en brytpunkt, då kokar Guds rättvisa över. Men den ser inte ut som man väntar sig, och den står inte att finna där folk pekar.
Så spring inte efter enkla lösningar, ty liksom blixten lyser upp himlen från horisont till horisont, så gör inte Guds rättvisa skillnad på människor och gör inga undantag. Ingen människas rättvisa kan sättas åsido för den goda sakens skull.
Tro inte att ni kan undkomma lidande. Det kan ingen. Men det betyder inte att läget är hopplöst. För Guds rike är inom oss.
