Bönsöndagen, Lukas 18:1-8

Det kanske inte är artigt av KRISS och projektet Religion <3 HBT att insistera på att få en plats vid Jesusmanifestationen, men det har givit en genklang och väckt frågan om huruvida HBT-personer är en kategori som ska bemötas på sina egna villkor eller inte. Enligt somliga är det ett politiskt ställningstagande att säga ja till detta men inte att säga nej. Man kunde lika gärna hävda motsatsen.

Det är kanske inte artigt, men det är inte genom att ha sinne för det passande som man åstadkommer förändring. Rosa Parks var inte artig när hon satte sig på en sittplats reserverad för vita och vägrade resa sig. För artighet är anpassning till normer som i sin tur har anpassats till de härskande.

Normen är som den orättfärdige domaren i Jesu liknelse, den fruktar inte Gud eller bryr sig om människor, och så länge den inte blir ifrågasatt kan den fortsätta att verka. Ända tills det kommer en liten arg tant, en fattig änka med rätten på sin sida, och hotar att slå den mäktige domaren på käften (den bokstavliga innebörden av bibeltexten). Då händer det plötsligt saker. För det är som Hoola Bandoola sjunger: "Ingenting förändras av sig själv."

Bönsöndagen, Första Kungaboken 3:5-14

Salomo bad Gud om vishet och fick det. Den sattes på prov när två prostituerade kvinnor kom till honom med ett olösligt problem. Båda hade fött barn samma kväll, men bara ett av barnen hade överlevt natten. Då tog modern till det döda barnet och bytte ut det mot den andra kvinnans barn. Hennes motiv var förmodligen ekonomiska, eftersom barn var den tidens pensionsförsäkring, särskilt för ensamstående kvinnor. Eftersom det inte fanns några vittnen fanns det inget sätt att veta vem som talade sanning. Salomos dom var att låta hugga barnet i två, varpå den äkta modern lät den andra kvinnan få barnet hellre än att låta det dö.

Detta lär oss några saker om Salomos vishet: han höll sig inte för fin för att lösa ett gnabb mellan två horor. Och han visste att skilja på det som sker av kärlek och det som sker av vinningslystnad. Den visdomen önskar jag oss alla.

Bönsöndagen, Första Mosebok 18:26-32

Det fanns inga tio rättfärdiga i Sodom. De var alla mördare och våldtäktsmän, till och med Lots svärsöner. Annars hade historien kunnat sluta annorlunda.

Men i vår värld är det sällan så svart eller vitt. Många kyrkors och nationers talesmän sprider budskap av hat och homofobi, men det betyder inte att det inte finns tio rättfärdiga däri.

Jag önskar att jag en gång ska få se en värld där Kristi kyrka i alla sina manifestationer framträder som en kärlekens budbärare. Men det är långt dit. Vi får hoppas på de tio rättfärdiga.

Bönsöndagen, Romarbrevet 8:24-27

Hur ska man kunna be när ens ord blivit stulna? Idag kom en kvinna fram till mig på gatan och försäkrade mig om att det finns nåd för mig i Jesus Kristus och att han ger kraft till förvandling. Homosexualitet är nämligen mot Guds vilja, förklarade hon.

Det är inte lätt att närma sig Gud när hela det religiösa språket har blivit missbrukat och rentav kapat på det här sättet, när alla ord som skulle uttrycka kärleken och längtan till Gud istället används till att sprida hat och upprätta murar mellan mitt liv och det gudomliga, när Guds ord får göra djävulens verk.

Ibland får man helt enkelt använda sig av en gerillataktik. Genom ironi och camp, genom att skapa våra egna koder och vår egen mening kan vi finna lufthål där vi kan andas mitt i de mest traditionella sammanhang. Och precis som den mest slitna och klyschiga schlager kan få en helt ny innebörd när den sjungs med inlevelse på ett bröllop, så kan vi ibland bara låta oss bäras av vår längtan och lita på att vår bön når fram till Gud, hur torftiga och falska orden än känns. För han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar.