Söndagen efter nyår, Markus 11:15-19

”Ni har gjort det till ett rövarnäste”, säger Jesus om templet. Med det menar han inte att det har kommersialiserats utan att det har blivit ett tillhåll för våldsmän. Även i våra dagar har kyrkan blivit ett tillhåll för våldsmän. Åke Green-rättegången har visat att man ostraffat kan säga saker i kyrkan som skulle vara hets mot folkgrupp var som helst annars.
Det finns kanske anledning att göra som Jesus och stoppa kyrkan för ett ögonblick för att tänka efter vad vi egentligen säger till varandra och till andra människor.

Palmsöndagen, Markus 11:1-11

”Herren behöver den, och han ska strax skicka tillbaka den.” Så sa lärjungarna när de lånade åsnan som Jesus red in i Jerusalem på, och det räckte som skäl för människorna.

Idag är det hårdare tongångar när man vill anordna Pride-parader på olika håll, inte minst i Östeuropa. Där hotas man av våld både från enskilda och från staten när man vill låna lite plats på gatorna för att åtminstone en dag på året få vara sig själv för en kort stund. Det är inte alltid historien går framåt.

Sextonde söndagen efter trefaldighet, Markus 5:35-43,

Det är många HBT-personer som är arga och besvikna på kyrkan, och jag är själv en av dem. Men när man rör sig i HBT-världen märker man fort att den rättmätiga vreden är uppblandad med okunskap, hat och ren skadeglädje. Tvärsäkra, onyanserade och hatfyllda yttranden haglar som missiler. Och även om vrede ibland kan vara en god kraft så är okunskap, hat och skadeglädje aldrig det.

Till alla dessa människor skulle jag vilja säga: ”Kyrkan är inte död, hon sover.” För jag kan ju se det som de som står utanför ofta inte ser. Jag kan se alla goda krafter som verkar i det tysta, och jag kan se att fälten vitnar och att tiden är mogen för en väckelse där kyrkan reser sig och står upp för alla människors värde, utan undantag. Det händer redan på många håll, men tyvärr fortfarande alltför mycket i det tysta.

Och till er som känner er skeptiska eller missmodiga, och jag är själv en av dem, vill jag bara säga: ”Var inte rädd, tro bara.”

Tolfte söndagen efter trefaldighet, Markus 2:23-28

Dagens text har ett hoppfullt budskap på mer än ett sätt. Det tydligaste är Jesus tydliga ställningstagande för att människors behov trumfar regler, och att det som är till näring för människor är viktigare än det som bara är för syns skull. Kärlek är viktigare än anständighet.


Men något som är mindre uppenbart men kanske än mer hoppfullt är att Jesus (eller evangelisten Markus) har fel här. Det var inte Evjatar som var överstepräst när David åt av skådebröden, utan hans far Achimelek, som vem som helst som äger en bibel själv kan konstatera. Det visar att ingen är ofelbar, inte ens Bibeln själv. Ingen kan tala om för oss vad som är rätt och fel, utan vi måste själva använda vårt omdöme. Det är en skrämmande tanke, men också en hisnande frihet, en frihet att plocka ax på sabbaten – under eget ansvar och med Jesus ledning.

Andra söndagen i fastan, Markus 14:3-9

I filmen ”To Wong Foo with love – Julie Newmar” förklarar drag-drottningen Noxeema Jackson för den aspirerande Chi Chi Rodriguez de fyra stegen till att bli en riktig drag-drottning och inte bara en pojke i klänning. De är:

1.Låt goda tankar vara ditt svärd och din sköld.
2.Ignorera motgångar.
3.Respektera den sanna kärlekens lagar.
4.Alldeles för mycket är precis lagom.
Att vara en drag-drottning är nämligen inte bara glitter och glamour, utan vägen dit är också kantad av förnedring och svårigheter, och man måste vara stark för att våga tro på sig själv och försvara sig utan att trycka ner andra.

Kvinnan med balsamflaskan uppfyller alla dessa fyra steg fullkomligt, och därför säger också Oscar Wilde om henne att: ”en personlighet genom att välja sin egen uttrycksform kan fullkomnas i ett enda gudomligt ögonblick. Världen betraktar ännu denna kvinna som ett helgon.” Vilken din uttrycksform än är, så minns Noxeema Jacksons fyra visdomsord.

För de flesta av oss tar det mycket mer än fyrtio dagar att komma tillrätta med de här rösterna. Men det är en början.

Första söndagen i fastan, Markus 1:12-13

Anden drev Jesus ut i öknen, och det kan hända vem som helst av oss. För det finns vissa demoner som vi alla måste våga möta, och möta ensamma, för det finns ingen som kan hjälpa oss. Jag talar om vår egen internaliserade homofobi, eller för att tala svenska, alla de där känslorna av skam och skuld. Av att vi inte duger, att vi inte borde ta plats eller väcka anstöt. Att det är något fel på oss och att vi borde anpassa oss till majoriteten. Det är inte bara utifrån de rösterna kommer utan de finns också i vårt eget huvud. Men det är viktigt att komma ihåg att det är Satan som talar, även om han ofta lånar röst av våra föräldrar, våra kollegor eller andra i vår närhet – eller rent av oss själva.