Det är många HBT-personer som är arga och besvikna på kyrkan, och jag är själv en av dem. Men när man rör sig i HBT-världen märker man fort att den rättmätiga vreden är uppblandad med okunskap, hat och ren skadeglädje. Tvärsäkra, onyanserade och hatfyllda yttranden haglar som missiler. Och även om vrede ibland kan vara en god kraft så är okunskap, hat och skadeglädje aldrig det.
Till alla dessa människor skulle jag vilja säga: ”Kyrkan är inte död, hon sover.” För jag kan ju se det som de som står utanför ofta inte ser. Jag kan se alla goda krafter som verkar i det tysta, och jag kan se att fälten vitnar och att tiden är mogen för en väckelse där kyrkan reser sig och står upp för alla människors värde, utan undantag. Det händer redan på många håll, men tyvärr fortfarande alltför mycket i det tysta.
Och till er som känner er skeptiska eller missmodiga, och jag är själv en av dem, vill jag bara säga: ”Var inte rädd, tro bara.”
