Petrus och de andra apostlarna var besvärliga människor. De ställde till oreda och drog till sig icke önskvärda människor, fattiga och orena, och de botade dem. Hade de gjort det i skymundan så hade det nog kunnat passera, men de envisades med att, liksom Jesus, göra det offentligt. De skämdes inte för evangeliet.
Då ingrep översteprästen och hans män, och det är ironiskt att de som blev mest provocerande av apostlarna var det judiska etablissemanget, inte romarna. På samma sätt har jag fått några ganska otrevliga kommentarer från assimilerade homosexuella, sådana som har funnit en nisch där de upplever sig accepterade i sin närmiljö och helst vill tona ner frågor om sexualitet.
Men vägen till acceptans har aldrig gått genom assimilation, oavsett vad saken gäller. Det går bara genom modig konfrontation, genom att vara sig själv och vara det offentligt, inte i skymundan. Rosa Parks och transpersonerna i Stonewall Inn var förvisso besvärliga människor. Det är vi också kallade att vara.
