Skökan Rachav, så fick hon heta, som om det var det enda som var intressant med henne. Men hon rådde över sitt eget hus och räddade inte bara sig själv utan hela sin familj genom att gömma de israelitiska männen. Förmodligen var hon inte någon prostituerad som vi förstår det utan bara en ensamstående kvinna som inte underordnade sig någon man. I hennes samtid var det tillräckligt för att få heta sköka.
Så man kan förstå att Rachav var less på sin stad och inte tvekade att förråda den när hon fick en möjlighet och såg något bättre. Hon hade hört om Guds stora under och var beredd att ansluta sig till Guds folk. Så blev det också och Matteus går så långt att han nämner henne som en av Jesu förmödrar.
Även vi är kallade att lämna den gamla syndiga världen, det som ibland kallas för patriarkatet, för att ansluta oss till Guds folk och försöka skapa en rättvis värld och ett rimligare sätt att leva tillsammans. För vad har den som varje dag kallas sköka – eller värre saker – att förlora?
