Tredje söndagen efter trettondagen, Romarbrevet 1:16-17

“Så du tycker att när man knullar ska man göra det i röven?” Det fick en kvinnlig kyrkomötesledamot höra efter att hon röstat för att öppna äktenskapet för samkönade par. Hur barnslig och malplacerad en sådan kommentar än må vara så fångar den något väsentligt - att samkönad kärlek är anstötlig för somliga, rentav skamlig.

Men om någon finner att ett rövknull är mer anstötligt än en korsfäst Messias, då har hen inte förstått vad vare sig korsfästelse eller Messias är. Korsfästelse är en förnedring som är värre än en våldtäkt, det är att helt tillintetgöra en människa och rista in maktens överlägsenhet på hennes hjälplösa kropp. Och Messias är inte bara en person och ledstjärna, Messias förkroppsligar vår skiraste längtan och vår djupaste kärlek.

Paulus förkunnar en korsfäst Messias, och han skäms inte för det. För evangeliet är en Guds kraft som räddar den som tror, alltså den som förstår att hålla samman korsfästelse och Messias i samma mening och som förstår skammen i detta, en övermäktig skam som får en att vilja sjunka genom jorden och försvinna. Inför en korsfäst Messias kan du aldrig mer säga: “Jag är i alla fall inte en sån där”, aldrig mer vara stolt. Men du behöver heller aldrig skämmas för att du är människa.

För inför en korsfäst Messias finns det ingen skam mer, ingen anledning att skämmas för något alls, rövknull eller ej. Ingenting är skamligt, utom det som hindrar evangeliet.

Tredje söndagen efter trettondagen, Första Kungaboken 8:41-43

I största delen av Gamla testamentet behandlas främlingar, icke-israeliter, med stor skepsis och misstänksamhet. Det står visserligen i lagen att främlingar skall behandlas väl, men i praktiken verkar inställningen nog vara rasistisk. Det räcker inte med att tro på Israels Gud, man skall också kunna bevisa att man härstammar från patriarkerna och har blodsband till folket.
Men när Salomo ber vid invigningen av templet i Jerusalem, inkluderar han också utlänningar bland dem som borde få bönesvar om de ber till Gud vända mot templet. Här finns inga krav på annat än att man tillber Israels Gud. Ingenting nämns om blodsband, omskärelse, lydnad mot Mose lag eller annat som ofta inkluderas i omvändelsen till judendomen.

I största delen av kristenheten behandlas regnbågsfolket, icke-heterosexuella, med stor skepsis och misstänksamhet. Det står visserligen i evangeliet att vi skall älska vår nästa, men i praktiken verkar inställningen nog vara homofob. Det räcker inte med att tro på Israels Gud, man skall också kunna bevisa att man följer de ofta slumpmässiga regler som ledande kristna ställer upp.
Men...

Tredje söndagen efter trettondagen, Johannes 4:27-42

”Fem män har du haft och den du har är inte din man”, sa Jesus till kvinnan. Men tänk om det var en kvinna?
Inga människor har blivit så osynliggjorda som lesbiska. Kvinnor har ju i sig räknats som mindre viktiga än män, och vad kvinnor gör tillsammans är nästan omöjligt att utröna ur den skrivna historien. Kvinnan blir osynliggjord två gånger i dagens korta text, först när lärjungarna inte ser eller hör henne trots att de reagerar över att Jesus talar med en kvinna, och sedan när männen i staden glömmer bort hennes insats så fort de träffat Jesus.
Lesbiska retuscheras bort ur historien så fort den traditionella historieskrivningen fått en chans. Det ankommer på oss att komma ihåg dem, återupptäcka dem och alltid fortsätta att fira dem.