De som har lärt mig mest om förlåtelse är de av mina vänner
som är vegetarianer eller veganer. Det finns många argument för att äta
vegetariskt, de flesta bra och några dåliga. Trots detta har vegetarianer
sällan eller aldrig anmärkt på att jag äter kött, eller tagit avstånd från mig
på grund av detta. Vi har helt enkelt anpassat oss. Man tar lite hänsyn och undviker
vissa ämnen (om man inte är beredd att följa diskussionen dit den bär), och när
man äter tillsammans så får man se till att alla kan äta gott, vare sig man
äter samma mat eller olika. Det innebär inte att de ger avkall på sin
övertygelse, men genom sitt tysta föredöme utövar de ett envist inflytande på
mig, och innerst inne vet jag att de har rätt.
Jag önskar att vi kristna kunde göra likadant.
