Tionde söndagen efter trefaldighet, Matteus 18:18-22

De som har lärt mig mest om förlåtelse är de av mina vänner som är vegetarianer eller veganer. Det finns många argument för att äta vegetariskt, de flesta bra och några dåliga. Trots detta har vegetarianer sällan eller aldrig anmärkt på att jag äter kött, eller tagit avstånd från mig på grund av detta. Vi har helt enkelt anpassat oss. Man tar lite hänsyn och undviker vissa ämnen (om man inte är beredd att följa diskussionen dit den bär), och när man äter tillsammans så får man se till att alla kan äta gott, vare sig man äter samma mat eller olika. Det innebär inte att de ger avkall på sin övertygelse, men genom sitt tysta föredöme utövar de ett envist inflytande på mig, och innerst inne vet jag att de har rätt.

Jag önskar att vi kristna kunde göra likadant.

Tionde söndagen efter trefaldighet, Första Korinthierbrevet 12:12-26

Om vi kristna är en enda kropp så är Paulus ord till oss glasklara. "[D]e delar som vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver." Det betyder att de människor i vår gemenskap som vi skäms för behöver vi omge med så mycket större anständighet. Men det betyder inte att vi ska bemöta dem med distans och fnysningar eller sätta näsan i vädret. Nej, det betyder att vi ska bemöta dem med moralisk anständighet, med ett schysst bemötande, och att tänka extra noga på hur vi är mot dem, något som vi inte behöver med dem som vi redan tycker om.

Tionde söndagen efter trefaldighet, Josua 28:16-18

Amoreerna var ett folk som dominerade Mellanöstern ungefär 2000 f.Kr, och sedan uppgick i andra folk. Vid Josuas tid bör de mest ha varit ett dunkelt minne, och ännu mer så när Josuas bok skrevs många hundra år senare. De är snarare en synonym för kananéerna, en annan obestämd term för "de där andra".

På senare tid har det varit flera obehagliga artiklar i Kyrkans tidning, som tar HBT-frågorna som en ursäkt för att tala illa om muslimer. Det är livsviktigt att vi inte går i den fällan. För det är samma tänkande som skapar islamofobi som homofobi, att stöta ut och helst utrota "de där andra".

Vi måste kämpa för en värld som tillåter mångfald. Om det betyder att vi själva måste ändra oss så är det hög tid.

Tionde söndagen efter trefaldighet, Romarbrevet 12:3-8

Vi är en enda kropp i Kristus, men alltför ofta tänker vi oss Kristi kropp som en atletisk, välfungerande och vacker kropp. Vi har glömt att Kristi kropp är en korsfäst kropp, en kropp som minst en gång kastats på sophögen.

Vi har alla minst en gång kastats på sophögen, men därifrån har vi uppstått för att komma tillbaka för att förkunna hoppet, var och en efter våra gåvor. Ingen av de gåvor som Paulus räknar upp förutsätter en fullkomlig eller vacker kropp. Även den som fått sina törnar av livet kan profetera, tjäna, undervisa, leda och visa barmhärtighet.

Även en kropp som gör ont kan göra gott.

Tionde söndagen efter trefaldighet, Första Korinthierbrevet 12:12-26,

Det är en gammal föreställning att vissa kroppsdelar är finare än andra och att somliga rent av är skamliga. Det är också en gammal föreställning att vissa människor är finare än andra och att somliga rent av är skamliga.

Det är inte för inte som Paulus påminner oss om att vi alla är del av en och samma kropp och att den kroppen inte är hjälpt av att rangordna sina delar. Istället bör vi se till att varje kroppsdel får den omvårdnad den behöver för att kunna fylla sin uppgift, och de som kallas skamliga är just de som behöver mest omsorg.

Tionde söndagen efter trefaldighet, Första korinterbrevet 12:4-11

Vi har så många olika gåvor. Vi är bögar och flator, fjollor och dragkings, feminister och transpersoner, kroppsbyggare och veganer (och några kroppsbyggande veganer), kandelaberbögar och anarkafeminister. Och hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.

Man kan fråga sig varför vi ska förena oss på grundval bara av våra sexuella preferenser eller vår könstillhörighet, men då missar man poängen. För vårt sätt att uttrycka vårt kön och vår sexualitet är bara början. Jag tror att vi som inte passar in i normerna har en unik möjlighet att uppleva det gudomliga. Präster och schamaner har i alla tider varit könsöverskridare, därför att Gud i bokstavlig mening är könsöverskridande. Låt oss ta vara på det, och komma ihåg att om vi föraktar varandra, då föraktar vi oss själva. För nådegåvorna är olika, men Anden är densamma.

Tionde söndagen efter trefaldighet, Andra Mosebok 19, 3-8,

På Moses tid måste en präst ha en penis. Prästen måste alltså vara en man, och han fick inte heller vara handikappad på något annat sätt eller lida av någon synlig hudsjukdom. Det var den tidens uppfattning om helighet. Bara det som var fullkomligt, både när det gällde människor och offergåvor var värdigt att få komma nära Gud.

Idag har vi en annan uppfattning. Vi har präster både med och utan penis, med och utan funktionshinder, och Guds folk innefattar oss alla, med eller utan penis, oavsett kön, sexualitet och funktionshinder. För fullkomligheten sitter inte i kroppen och absolut inte i penisen. Det visste profeten Jesaja när han välkomnade de främmande och omanliga eunuckerna ända fram till Guds altare.

Faktum är att vi är alla präster, alla vi som är döpta, och vi har alla samma värde inför Gud, samma uppdrag och samma välsignelse, även om Mose aldrig riktigt förstod det under de där dagarna på berget.

2007-08-12