Andra söndagen efter trettondagen, Andra Mosebok 33:18-23

Det finns en grekisk myt som berättar om när Demeter, livets gudinna, var deprimerad och inte ville äta, och hur då en gammal käring vid namn Baubo fick henne att skratta genom att dra upp kjolen och visa sin fitta. Så återkom livet till världen.

När folket har avfallit till dansen kring guldkalven och svikit både Gud och Mose så att de båda är alldeles modfällda, då moonar Gud Mose när denne gör anspråk på att få se Guds ansikte. Mose får stå i en klippskreva medan Gud går förbi och till slut så visar Gud honom sin bakdel. Mose skrattade och skrev nya stentavlor och så återkom livet till världen.

När vi alla drabbas av för stort allvar och tror att vi ensamma besitter sanningen, att vi har funnit den korrekta politiska linjen, har knäckt livets gåta eller hittat sanningen om Gud, då står Gud alltid beredd att moona oss och återföra oss till livet.

Tolfte söndagen efter trefaldighet, Andra Moseboken 23:10-12

Sex år ska du odla jorden, säger Gud till människorna genom Mose, men det sjunde året ska du låta marken vila och ligga i träda. Är det då så konstigt att tänka sig att även människor i någon mån kan bli befriade från kravet att fortplanta sig till varje pris? Är det inte rimligt att tänka sig att inte alla människor och inte vid alla skeden i livet måste gifta sig och skaffa barn?

Heteronormen är inte av Gud given, och den är inte ens till gagn för människor. Särskilt inte när den inte medger en sabbat.

Fjärde söndagen i påsktiden, Andra Moseboken 13:20.22

När Gud leder israeliterna genom öknen visar sig Gud i en molnpelare om dagen och i en eldpelare om natten. Det har förstås med synligheten att göra, men det visar också att Gud visar sig som det fundamentalt annorlunda. Och ett annat ord för annorlunda är "queer". Det är genom det annorlunda, det som utmanar våra förutfattade meningar, genom att vidga våra horisonter och ständigt vara i rörelse, som vi når det förlovade landet.

Heliga trefaldighets dag, Andra Moseboken 3:1-15

När Mose möter Gud är han redan på flykt. Han har lämnat sitt folk och det tyranniska Egypten bakom sig för att skapa sig ett eget liv någon annanstans. När Gud möter honom, som en låga som hela tiden ändras är det tre saker som Gud säger.

"Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Jag är inte någon ny Gud utan densamme som följt ditt folk hela tiden.
"Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten." Jag bryr mig. Jag vet hur ni har det och jag vill inte att det ska vara så.
och sist och allra viktigast:
"Jag är den jag är." Det vill jag att du också ska vara.

Midfastosöndagen, Andra Moseboken 16:11-18

När Gud gav människorna manna att äta, då var det anpassat för var och en. Den som samlade in mycket fick inget över, och den som samlade in lite fick så att det räckte. Så är det med Guds nåd. Den räcker till alla, men det blir inte mer för somliga.

Vi borde ta lärdom av det. Gud gör inte skillnad på människor. Den som tror sig vara förmer än andra för att han eller hon lever ett mer moraliskt korrekt liv enligt mänskliga mått är varken mer eller mindre älskad än den som blir kallad pervers.

Första söndagen efter trettondagen, Andra mosebok 1:22-2:10

De allra flesta queera människor växer upp bland och uppfostras av heterosexuella. För många kan det ta ett helt liv att inse vilka vi är. Ofta kan det bara uttryckas i en vag känsla av att inte passa in. Även Mose kom att leva hela sitt liv i två världar, och det var bara tack vare hans systers list som han alls fick en chans att inse vem han egentligen var. Alla vi som lever i två världar, som måste saxa mellan identiteter, vi kan idag finna tröst och inspiration om berättelsen om Mose, som överlevde alla faror och som till slut kom att föra sitt folk ut ur slaveriet.

Söndagen efter jul, Andra Moseboken 1:15-21

Det har spillts mycket tid på att försöka finna den gen som orsakar homosexualitet. Innan dess skyllde man på hormonrubbningar eller överdriven modersbundenhet. Man skulle kunna skratta åt eländet om det inte under detta engagemang finns ett hopp om att kunna utrota icke önskvärda egenskaper, som t.ex. homosexualitet. Sammanhangen är nog för komplexa för att man någonsin ska kunna hitta den genen, men redan idag aborteras i övrigt friska foster med Downs syndrom. Det sätter faraos rashygien i ett kusligt perspektiv.

Fjärde söndagen i påsktiden, Andra Mosebok 13:20-22,

Gud vill något annat. Det är inte för ro skull som Jesus säger att ”Mitt rike är inte av denna världen”. ”Världen” betyder i Bibeln inte så mycket den skapade världen, som världen av idag, där girighet och feghet styr, den värld som inte har någon plats för den som är annorlunda – på vilket sätt det vara månde.

Ibland är det lätt att misströsta. Men Gud är det omöjligas Gud, den som går på vatten och uppväcker döda, den som ger David segern över Goliat och räddar där ingen räddning finns. På det ska vi känna igen Gud, att Gud inte liknar något annat. När vi skapar nya sätt att älska varanda, när vi låter kärleken bryta vägar som ingen hört talas om, då bygger vi Guds rike.

För Gud liknar inget annat. På dagen är Gud mörk som en molnstod, men på natten ljus som en eldpelare. Men i mörker som i ljus så leder oss Gud in i det annorlunda, in i det som ingen människa skådat.

Tionde söndagen efter trefaldighet, Andra Mosebok 19, 3-8,

På Moses tid måste en präst ha en penis. Prästen måste alltså vara en man, och han fick inte heller vara handikappad på något annat sätt eller lida av någon synlig hudsjukdom. Det var den tidens uppfattning om helighet. Bara det som var fullkomligt, både när det gällde människor och offergåvor var värdigt att få komma nära Gud.

Idag har vi en annan uppfattning. Vi har präster både med och utan penis, med och utan funktionshinder, och Guds folk innefattar oss alla, med eller utan penis, oavsett kön, sexualitet och funktionshinder. För fullkomligheten sitter inte i kroppen och absolut inte i penisen. Det visste profeten Jesaja när han välkomnade de främmande och omanliga eunuckerna ända fram till Guds altare.

Faktum är att vi är alla präster, alla vi som är döpta, och vi har alla samma värde inför Gud, samma uppdrag och samma välsignelse, även om Mose aldrig riktigt förstod det under de där dagarna på berget.

2007-08-12