Andra söndagen i påsktiden, Jeremia 18:1-6

Allt förändras. I varje fall allt mänskligt. Alla system som människor har byggt upp, alla uppdelningar i rätt och fel som vi gör, alla gränser vi drar, allt och alla som vi stänger ute, allt det förändras.

En dag ska våra efterkommande se på oss med samma nedlåtande ögon som vi betraktar våra föregångare med. Tänk om vi bara kunde förhålla oss öppna och inse att alla våra perspektiv är mänskliga och begränsade, och att Gud alltid kommer att skicka oss tillbaka till drejskivan, ända tills den dag då vi äntligen gör hans vilja.

Påskdagen, Apostlagärningarna 3:14-16

Människors prioriteringar är konstiga. Precis som folkmassan en gång skrek åt Pontius Pilatus att hellre frige mördaren Barrabas än Jesus så är har kyrkans ledare alltför ofta fokus på att försvara det rådande, om det än innebär att låta sexuella övergrepp fortgå, låta kvinnor dö i illegala aborter eller att göra allt man kan för att hindra en samkönad kärlek att komma till uttryck.

Men kärleken är alltid starkare. Precis som Jesus uppstod på tredje dagen genom en gudomlig och okuvlig kraft, så finner alltid kärleken sina vägar.

Som den homosexuelle poeten Vergilius sa: Amor vincit omnia, et nos cedamus amori, kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken.

Glad påsk!

Långfredagen, Lukas 23:26-49

Stanna alla klockor, stäng av min telefon
och hunden med sitt skall, kör bort den härifrån.
Tysta sen pianot, låt trummans virvel ljuda svag.
Låt sorgetåget komma, bär ut hans sarkofag.

Låt flygplan kretsa runt och klaga all min nöd,
skriv ut i högan sky att Han är död!
Knyt sorgens band kring duvornas hals på alla torg,
ge svarta handskar åt polisen, klädd i sorg.

Han var mitt nord, mitt syd, mitt väst och öst,
han var min arbetsdag, min söndags tröst,
min middagsstund, min natt, min sång, mitt spel.
Jag trodde kärlek var för evigt, jag hade fel.

Släck alla himlens stjärnor, de önskas ej mer,
svep månen in och solen, den ska monteras ner,
töm alla hav och sopa bort varenda skog,
för de har mist sin mening, sen han dog.

W H Auden

Palmsöndagen, Matt 21:12-17

"Hör du vad de säger?" frågade det upprörda prästerskapet. Barnens rop rubbade deras teologiska cirklar och störde deras frid. Men Jesus hade inget emot det. Ropen var viktigare - cirklarna fick rubbas!

När man håller ett kärl med t.ex. säd stilla, kan det verka fullt. Men när det skakas och dess frid störs, packas innehållet och det visar sig: det ryms mer än det hade verkat!

Vi måste skaka kärl och rubba cirklar, för att alla skall rymmas in i kyrkans hägn. Vi kallas säkert fridsstörare och upprör en del. Men Jesus har inget emot det. Kärleken är viktigare - cirklarna får rubbas!

Jungfru Marie Bebådelsedag, Lukas 1:26-38

Vi vet egentligen bara en sak om Maria: att hon inte haft någon man. Det betyder egentligen att vi inte har någon anledning att tänka oss Maria som heterosexuell. Om hon sedan var lesbisk, asexuell, heterosexuell eller kanske något helt annat spelar ingen roll. Inte heller spelar det någon roll hur Jesus kom till, om det var genom magi, genom gudomlig insemination eller kanske rentav genom ett vanligt samlag eller till och med en våldtäkt. Det viktiga är att barnet hon kom att bära var uppfyllt av helig Ande. Inte blir väl Jesus mindre helig om Maria haft sex?

Och om det hade varit så att Jesus blivit till genom en våldtäkt, då vore det ett minst lika stort under att Maria kunnat arbeta sig igenom sin svåra upplevelse och ta emot sin son som ett älskat barn, och att han själv som vuxit upp som Josefs oäkta son kunnat bli den gudamänniska han blev.

Hur vi än väljer att läsa berättelsen om Maria så är det en berättelse om kärlek som övervinner alla hinder, och en berättelse om en ung flicka som nog är allt annat än heterosexuell.

Midfastosöndagen, Andra Moseboken 16:11-18

När Gud gav människorna manna att äta, då var det anpassat för var och en. Den som samlade in mycket fick inget över, och den som samlade in lite fick så att det räckte. Så är det med Guds nåd. Den räcker till alla, men det blir inte mer för somliga.

Vi borde ta lärdom av det. Gud gör inte skillnad på människor. Den som tror sig vara förmer än andra för att han eller hon lever ett mer moraliskt korrekt liv enligt mänskliga mått är varken mer eller mindre älskad än den som blir kallad pervers.

Tredje söndagen i fastan, Efesierbrevet 6:10-18

Det lönar sig inte att argumentera med homofober. Även om det är människor som säger alla de där otäcka, hatfyllda sakerna till och om oss (och ibland även omsätter dem i handling) så är det i grunden inte de som är våra fiender, utan de mer dunkla krafter som upprätthåller den heterosexistiska ordningen. Hur storkäftade våra fiender än är, så är de innerst inne tomma buktalardockor för mörkrets makter.

Därför ska vi inte möta dem med deras egna medel. Det är ingen idé att möta dem med våld eller ens med argument, för de kommer aldrig att ändra sig, och bakom dem kommer alltid nya. Låt oss istället stå fasta, spänna på oss sanningen som bälte och gå ut med budskapet om fred. De som har öron, de må höra, och de andra gör vi bäst i att lämna därhän.