Trettonde söndagen efter trefaldighet, Romarbrevet 13:8-10

Den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Alla buden, inte minst budet "Du skall inte ha begär" som så ofta slås i huvudet på oss, sammanfattas i budet att älska sin nästa som sig själv. Det är alltså inte begäret som sådant som Paulus eller Jesus fördömer, bara det begär som står i strid med kärleken. Det är det begär som driver oss att såra, utnyttja och kränka varandra som avses, begäret att behandla andra som ting. Kärleken däremot vållar ingen något ont, oavsett vilken sorts kärlek det är, och alldeles oavsett kön eller andra mänskliga skillnader.

Trettonde söndagen efter trefaldighet, Jeremia 38:7-13

Eved-Melek var svart – han var från Nubien, nuvarande Sudan, han var eunuck, så han hade breda höfter och pipig röst, och han var slav. Han var inte just någon man hade djup respekt för. Ändå var det han som fick se till att dra upp Jeremia ur brunnen och på så sätt rädda hans liv. Varför gjorde han det? Ja, det var inte av medmänsklighet, det kan jag lova, för den tanken var inte uppfunnen än.

När Eved-Melek hastar iväg och knyter ihop alla klädtrasor han kan hitta så kanske han helt enkelt tänker på lagens ord att om ens åsna faller ner i en brunn på sabbaten så är det tillåtet att dra upp den. Även om nu Jeremia var en åsna så förtjänade han i alla fall samma behandling som sina fyrbenta likar. Det har alltså inte med medmänsklighet att göra, för han skulle ju göra det även för en åsna. Men det har definitivt med lagen att göra.

Så denna svettiga och fjolliga, gamla och tjocka svarte man som rotar efter klädtrasor i sin garderob, han visar sig förstå lagen bättre än alla de laglärda. Och till och med hans namn är en rebus. Eved-Melek, kungens slav. Eller: slaven som är en konung. I honom anar vi Kristus.

Trettonde söndagen efter trefaldighet, Matteus 5:38-48

Att vända andra kinden till är lättare sagt än gjort och leder oftast till att man får en snyting på den också. Ändå är det vad Jesus kallar oss till.

Hur ska man kunna följa Jesu ord utan att bli en möjliggörare och uppmuntra till det förtryck som vi vill bekämpa? Jag tror att det handlar om att alltid behålla en vilja till dialog. Jag tror inte alltid att det är klokt att vända andra kinden till, men jag tror att en enveten vilja att betrakta även våra fiender som människor och att aldrig ge upp möjligheten till ett samtal, hur osannolikt det än må te sig.

Även om jag inte alltid förmår älska mina fiender så kan jag alltid avhålla mig från att göra dem ont. Annars gör jag den dag då vi kommer att kunna tala med varandra än svårare.

Trettonde söndagen efter trefaldighet, Lukas 10:23-37

Berättelsen om den barmhärtige samariern har en speciell klang för oss som löper en faktisk risk att bli misshandlade och lämnade för döda, något många HBT-personer har råkat ut för. Men det är också den berättelse som är minst förstådd.

Jesus berättar inte berättelsen för att illustrera hur en samarier ska bete sig. Alla som hörde honom ”visste” att samarier var otrogna hedningar. Berättelsen tar den sårade mannens perspektiv och frågan den svarar på är vem som är hans nästa, eller mer begripligt, vem som är hans broder. Det är den som visar honom barmhärtighet. Den som behandlar honom som en människa.

Den som behandlar dig med barmhärtighet och respekt, det är din nästa. Sök dig till honom eller henne och låt kärlekslösa präster och leviter gå förbi.

Trettonde söndagen efter trefaldighet, Romarbrevet 12:16-21,

Tänk om alla kristna hade tagit dagens text på lika stort allvar som till exempel Tredje Moseboks förbud för män att ligga med andra män. Tänk om hela kristenheten hade präglats av strävan efter att löna ont med gott och att inte ta rätten i egna händer. Tänk om alla kristna hade vinnlagt sig om att inte se sig själva som bättre än andra, utan att istället sträva efter att vara sin medmänniska till hjälp i alla lägen, utan våld och fördömande, oavsett om hon är vän eller fiende. Då hade vi inte haft några korståg, inga kättarbål och inga avrättningar av sodomiter. Då hade kyrkan kunnat framstå som ett lysande föredöme i kampen för ett mänskligare samhälle.

I många fall har det också varit så och är så än idag. Men alltför ofta har kyrkan och hela kristenheten låtit hatet nästla sig in och jäsa inom oss. Det är lätt att frestas att svara med samma mynt mot hatiska kristna och andra. Men låt oss inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Trettonde söndagen efter trefaldighet, Romarbrevet 13:8-10

Det gör gott att höra Paulus säga det själv, just i Romarbrevet som har använts så för att förtrycka homosexuella: ”Kärleken vållar inte din nästa något ont.” Även budet från dekalogen att inte ha begär (till sin nästas hustru och så vidare) kan alltså enligt Paulus inneslutas i den gyllene regeln, att älska sin nästa som sig själv. Och säga vad man vill om homosexuella – vi har inga problem med att älska vår nästa, så länge han eller hon är av samma kön. Där har de heterosexuella något att ta efter. Och själva borde vi lära av de bisexuella att älska även de olikkönade.