Fastlagssöndagen, Höga visan 8:6-7,

Grynets lag nr 2:
Man blir kär i vem man vill!
Ingen kan bestämma eller får tala om för en vem man är kär i! Tänk om nån sa att det var fel att vara hungrig eller kissnödig! Helt sjukt!

Grynet (Elin Ek)

Kyndelsmässodagen, Matteus 13:31-33

Himmelriket är som en surdeg, säger Jesus. Det är typiskt att han väljer en metafor som på en gång är så vardaglig och så provocerande. För surdeg var ju både något nödvändigt och något orent, något som man behövde för att leva men som aldrig riktigt passade in i normen.

För en surdeg går ju inte att kontrollera. En deg som jäser lever bokstavligen sitt eget liv, och den följer minsann inga regler. Och det är ju skönt att höra. Att himmelriket är ganska mycket som livet. Och som kärleken. För det är ju just det som är himmelriket.

Sexagesima, Johannes 6:60-69

"Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att lyssna på honom?” Det sa några av lärjungarna om Jesus. Vad var det Jesus hade sagt som var så outhärdligt? Jo, att de skulle vara tvungna att äta hans kött och dricka hans blod för att ha delaktighet i honom. Det är inte konstigt att de knappt stod ut med att höra det, för de var ju rättrogna judar och för dem var det helt otänkbart att dricka blodet ens av ett djur.

Men vad Jesus gör – förutom att utmana ett av det mest universella tabun vi känner, förbudet mot kannibalism – är att visa på nya och oanade former för att uttrycka gemenskap och ömhet. Och även idag finns det många bland Jesu lärjungar som finner det outhärdligt att ta del av nattvarden, men ännu många fler som vänder sig mot andra och betydligt beskedligare sätt att uttrycka gemenskap och ömhet. ”Det är outhärdligt, det de gör. Vem står ut med att se på dem?”

Men med Jesus som förebild ska vi inte vara rädda för att uttrycka gemenskap och ömhet på alla sätt vi kan komma på, även om vi skulle bryta mot ett eller annat tabu. För sabbaten är ju till för människan, inte människan för sabbaten.

Septuagesima, Salomos vishet 11:22-26

Många människor påstår att homosexualitet är onaturligt, och länge kunde de göra det ganska oemotsagda, men idag vet vi bättre. Vi vet att naturen är full av alla möjliga sexuella varianter och att de som såg kärnfamiljer bland djuren såg vad de ville se, och förmedlade det till oss genom naturfilmer som vinklats för att ge rätt budskap.

Nu är kanske naturen inte något som vi direkt kan ta som ett ideal, för där förekommer (översatt till mänskliga termer) både mord och incest och mycket annat otrevligt, men idag när vi vet att sexuell attraktion mellan människor av samma kön har förekommit i alla tider, då är det svårt att mena att det inte är en del av skapelsen.

En del teologer menar att det är ett uttryck för syndafallet, men det är en tanke som knappast har något stöd i Bibeln. Och vi som vet att vi är de vi är därför att Gud vill det, vi får vila i det att Gud älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det Gud skapat, ty Gud skulle aldrig ha gett gestalt åt något som Gud hatade.

Söndagen efter trettondagen, Jesaja 43, 1-4

Jesaja formulerar ord till tröst till ett folk i exil. ”Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min.” Vi HBT-personer är också ett folk i exil, rättslösa i ett land vars lagar vi inte alltid kan påverka eller ens förstår. Och ofta drabbas vi eller våra bröder och systrar av osynliggörande, hån och ibland blint våld.

Då är Guds löften att hålla fast vid. Vattenmassorna ska inte dränka oss. Mitt i en heterosexistisk kultur ska vi behålla vår identitet och vår egenart och vägra att suddas ut. Och lågorna ska inte bränna oss. För som Tegnér säger, vad våldet må skapa är vanskligt och kort. Liksom Israels folk i den babyloniska fångenskapen ska vi inte bara överleva utan en dag finna vägen hem.

Fjortonde söndagen efter trefaldighet, Jesaja 11:10-13

Jesaja skriver med assyriernas invasion som bakgrund och förutspår ett fredsrike som ska komma när assyriernas skräckvälde väl fallit. Efraim och Juda är beteckningar för nord- och sydriket. Nordriket fick aldrig tillbaka sin självständighet utan blev till det föraktade Samarien.Därför ligger det nära till hands att förstå Juda och Efraim som den straighta och queera världen, som idag blänger misstänksamt på varandra, Efraim, den queera med avund på de straighta och Juda, den straighta med fiendskap.

Men en dag ska Herren lyfta sin hand för att friköpa alla de efraimiter som deporterats in i garderoben, och då ska fiendskapen mellan Efraim och Juda, mellan queer och straight upphöra. Det ska ske den dagen då vi alla söker oss till Jishajs rot (Jishaj var Davids far) och inser att Kristus är en och densamme för oss alla. När Kristus blir vårt fälttecken eller bättre, vår ledstjärna, finns det ingen plats för avund eller fiendskap.

Trettonde söndagen efter trefaldighet, Romarbrevet 13:8-10

Det gör gott att höra Paulus säga det själv, just i Romarbrevet som har använts så för att förtrycka homosexuella: ”Kärleken vållar inte din nästa något ont.” Även budet från dekalogen att inte ha begär (till sin nästas hustru och så vidare) kan alltså enligt Paulus inneslutas i den gyllene regeln, att älska sin nästa som sig själv. Och säga vad man vill om homosexuella – vi har inga problem med att älska vår nästa, så länge han eller hon är av samma kön. Där har de heterosexuella något att ta efter. Och själva borde vi lära av de bisexuella att älska även de olikkönade.