Midfastosöndagen, Psaltaren 107:1-9

Det är inte lätt att vara vilse i öknen och inte finna någon väg till bebodda städer. Många av oss är stadda på den vandringen. Vi är hungriga och törstiga och våra krafter på väg att sina.

Men likt våra föregångare så har vi bara att ropa till Gud i vår nöd, och Gud har lovat att höra oss.

Som så många har vittnat före oss: Det blir bättre.

Jungfru Marie Bebådelsedag, Första Samuelsboken 2:1-10

"Sju söner får den ofruktsamma, medan den barnrika vissnar bort." Så sjunger Hanna, hon som gick och sopade i templet i åratal utan att riktigt räknas, bara för att hon inte var någon riktig kvinna eftersom hon var ofruktsam.

Men Gud värderar inte oss enligt mänskliga hierarkier. Gud bryr sig inte om om vi uppfyller våra könsnormer eller ej. Så även om vi är föraktade och räknas för inget bland människor så ska vår dag komma, den dag vi kan bära huvudet högt och skratta åt våra fiender.

Andra söndagen i fastan, Jesaja 61:1-3

Det är ingen tvekan om vem Gud är och vad Gud vill. Han har smort sin tjänare, här profeten Jesaja och senare Jesus själv, till att frambära glädjebud till de betryckta.

Det är inte Guds vilja att någon ska känna sig utstött och oälskad, att det är något fel på oss, fel i själva vår person, oavsett vårt könsuttryck, vår sexualitet och hur våra kroppar ser ut.

Nej, Gud vill ge oss huvudprydnad istället för aska, glädjens olja istället för sorgdräkt och lovsång istället för modlöshet. Och när vi inte förmår höra Guds röst, då får vi sjunga för varandra.

Första söndagen i fastan, Första Mosebok 3:1-13

Varför är det så farligt att vara naken? Är det för att nakenhet frestar till sex? Kanske, men nakenhet är ju långt ifrån alltid sexigt. Jag tror att det handlar om att göra det synligt som varit undertryckt tidigare. Att ta fram elefanten mitt i rummet och beskåda den. Sexualitet är en del av mänskliga relationer och för att kunna hantera den måste vi förstå den.

"Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet." Jag tror att vi måste förstå att sexualiten är en fröjd för ögat och ett härligt träd, men att den också kommer med ett pris. Priset är att bli vuxen och att ta ansvar för oss själva och för andra människor.

Men i grunden gjorde ormen oss en tjänst. Att äta av frukten och bli medveten om hur vi faktiskt förhåller oss till varandra ger oss helt nya möjligheter, att ta ansvar för det som är svårt istället för att ignorera det. Det var i sanning ett "felix culpa", ett välsignelsebringande felsteg.

Fastlagssöndagen, Andra Korinthierbrevet 5:14-21

Kristus dog naken på korset. Naken, bespottad, övergiven, förvandlades han till en hög med dött kött, till skinn och ben, till avskräde. Och ur detta lät Gud honom uppstå.

Efter en sådan händelse finns det ingenting orent. Den som är i Kristus är en ny skapelse. Det finns ingenting som kan ske med våra kroppar som kan göra dem mer avskyvärda, mer smutsiga och mer värdelösa än Kristus döda kropp.

Om Kristus har uppstått, då har också vi uppstått, och ingen orenhet, inget hat och förakt, inga skiljelinjer kan skilja oss från Guds kärlek.

Ingenting.

Sexagesima, Jeremia 23:23-29

Är jag bara Gud på nära håll, säger Herren, och inte Gud långt borta? Är jag bara en Gud för somliga men inte för andra? Är jag bara en Gud för de präktiga, bara en Gud för de ljusa dagarna? De som säger det, de profeterar lögn.

Guds ord är för alla, men det är inte en börda för de svaga. Det är inte en Prokrustessäng där det som sticker ut ska huggas av. Nej, det är ett ord av befrielse, ett ord med tyngd, ett ord som slår sönder förtryckande strukturer och skapar livsrum för alla.

Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, en slägga som krossar klippan?

Andra söndagen efter trettondagen, Johannes 4:5-26

Omgivningens inställning till kvinnan vid Sykars brunn berodde helt tydligt på att hon var sexuellt avvikande. Normen var att en kvinna skulle gifta sig och sedan vara gift och föda och sköta barn tills hon blev änka. Sedan skulle hon helst inte ha med män att göra, utan hjälpa till i sina barns hem, kanske under sin sonhustrus kommando.

Den namnlösa kvinnan vid brunnen följde inte detta mönster. Hennes sexuella läggning handlade om att hon också som änka eller som frånskild sökte sig en ny man. Detta skedde rent av fem gånger, som vi känner till – och den siste av dem gifte hon sig inte med. Varför vet vi inte, men kanske prästerna vägrade förrätta en sjätte vigsel.

Jesus talade med henne. Han visade henne medmänsklighet och kärlek. Han visste om de avvikelser från normen som gjorde att hon hade blivit utestängd från gemenskapen, men fördömde henne inte. Han konstaterade faktum – "Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man" – men det är inget fördömande.