Andra söndagen i fastan, Första Kungaboken 19:1-8

Under tider av förföljelse är det lätt att man bara vill lägga sig ner och dö, precis som Elia gjorde. Och vem har sagt att vi är bättre än våra fäder och mödrar, än dem som har gått före oss och som antingen drabbats av förföljelse eller levt sina liv i skymundan. Varför måste vi göra sånt väsen av oss?

Jo, därför att Gud har skapat oss och kallat oss till det. Och för att göra livet lite lättare för dem som kommer efter oss än för dem som gått före oss.

Första söndagen i fastan, Matteus 16:21-23

Påven gör ju anspråk på att vara Petrus efterträdare, så låt oss nästa gång han yttrar sig om homosexualitet - eller om sexualitet över huvud taget - erinra honom om vad Jesus en gång sa till Petrus: "Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds utan människors."

Fastlagssöndagen, Ester 4:12-17

Ester höll på att bli outad. Hennes dubbelliv som uppburen drottning och föraktad judinna var i fara, och hennes släkting Mordokaj återförde henne brutalt till verkligheten. Det kan gå både si och så med kampen, men för den som inte vågar stå upp för den hon är finns bara död.

"Kanske var det för denna stund du blev drottning", säger Mordokaj, och vi som kan och törs stå upp för oss själva har också ett särskilt ansvar inför dem som inte har den möjligheten - eller modet.

Kyndelsmässodagen, Malaki 3:1-4

Jonas Gardell har någon gång beskrivit himlen som att alla människor en gång ska bli medvetna om allt vi har gjort varandra. Och att då kommer det att bli ett gråtande utan dess like, medan Gud, som är en stor svart lesbian, går omkring och delar ut näsdukar åt alla som behöver det.
Jag tror att kyrkorna har mycket gråtande framför sig, men jag hoppas att vi kan klara av åtminstone en del av det redan här på jorden, så att vår kyrka äntligen kan få bli en kyrka för alla.

Fjärde söndagen efter trettondagen, Johannes 5:1-9

Det var inte alls länge sedan homosexualitet betraktades som en sjukdom, och fortfarande betraktas många former av transsexualism och intersexualism som det.

I trettioåtta år, nästan ett helt liv, hade mannen vid Betesda legat och väntat på att bli helad. Likaså är det för många homo-, bi- och transsexuella, som fått lära sig att vi är sjuka och måste förlita oss på Guds nåd, men som liksom mannen aldrig riktigt nått fram till den bot som förespeglats oss.

Men Jesus ser inte människor så. "Res på dig", säger han till mannen "och gå ut i livet. Slösa inte bort ditt liv på att försöka leva efter andras normer. De kommer ändå aldrig att släppa fram dig." Och det gjorde mannen. Låt oss ta honom till vår förebild.

Tredje söndagen efter trettondagen, Första Kungaboken 8:41-43

I största delen av Gamla testamentet behandlas främlingar, icke-israeliter, med stor skepsis och misstänksamhet. Det står visserligen i lagen att främlingar skall behandlas väl, men i praktiken verkar inställningen nog vara rasistisk. Det räcker inte med att tro på Israels Gud, man skall också kunna bevisa att man härstammar från patriarkerna och har blodsband till folket.
Men när Salomo ber vid invigningen av templet i Jerusalem, inkluderar han också utlänningar bland dem som borde få bönesvar om de ber till Gud vända mot templet. Här finns inga krav på annat än att man tillber Israels Gud. Ingenting nämns om blodsband, omskärelse, lydnad mot Mose lag eller annat som ofta inkluderas i omvändelsen till judendomen.

I största delen av kristenheten behandlas regnbågsfolket, icke-heterosexuella, med stor skepsis och misstänksamhet. Det står visserligen i evangeliet att vi skall älska vår nästa, men i praktiken verkar inställningen nog vara homofob. Det räcker inte med att tro på Israels Gud, man skall också kunna bevisa att man följer de ofta slumpmässiga regler som ledande kristna ställer upp.
Men...

Tredje söndagen efter trettondagen, Johannes 4:27-42

”Fem män har du haft och den du har är inte din man”, sa Jesus till kvinnan. Men tänk om det var en kvinna?
Inga människor har blivit så osynliggjorda som lesbiska. Kvinnor har ju i sig räknats som mindre viktiga än män, och vad kvinnor gör tillsammans är nästan omöjligt att utröna ur den skrivna historien. Kvinnan blir osynliggjord två gånger i dagens korta text, först när lärjungarna inte ser eller hör henne trots att de reagerar över att Jesus talar med en kvinna, och sedan när männen i staden glömmer bort hennes insats så fort de träffat Jesus.
Lesbiska retuscheras bort ur historien så fort den traditionella historieskrivningen fått en chans. Det ankommer på oss att komma ihåg dem, återupptäcka dem och alltid fortsätta att fira dem.