söndag 27 juni 2010

Den helige Johannes döparens dag, Jeremia 22:1-4

Noblesse oblige. Med makt följer ansvar. Liksom Jeremia sändes till Judas kung för att erinra honom om hans ansvar och skyldigheter, så är det idag vi som hela tiden måste erinra dem som sitter, om inte på Davids tron, så på nyckelposter i kyrkan, att inte kärnka invandraren, den faderlöse och änkan. Att inte heller kränka homo- och bisexuella, intersexuella eller transpersoner, inte heller dem som lever ensamma eller utan barn.

De som har makt att påverka har ansvar för allt det våld som utövas dagligen, med järnrör eller lagstiftning, genom utfrysning, förtal eller diskriminering. Bara om vi tar allt sådant på allvar och upprättar en nolltolerans mot diskriminering är vi värdiga att färdas genom portarna, in i gudsriket.

söndag 20 juni 2010

Tredje söndagen efter trefaldighet, Jesaja 51:1-3

Tänk på Abraham, er far och Sara, som födde er. Genom Abraham är vi alla ett, för vi räknar alla vår härstamning från Abraham och Sara, vare sig vi är ättlingar eller adopterade. Liksom vi alla härstammar från ett och samma par är vi en och samma familj och ingen av oss är förmer än någon annan.

Och Abraham och Sara var båda ofruktsamma när de fick Isak, och ändå lät Gud göra deras ödemark till Herrens trädgård. Ingen av oss ska se ner på någon annan och kalla någon för ofruktsam, för Gud kan låta nytt liv spira ur vem som helst av oss. Transpersoner och intersexuella är en del av skapelsen och en viktig del av Guds plan, inte ett olycksfall i arbetet. Vi är alla huggna ur samma klippa.

Andra söndagen efter trefaldighet, Romarbrevet 8:28-30

Gud hjälper dem som älskar honom, och det oavsett allt annat. Det är märkligt hur människor alltid lyckas förvränga Guds ord. Jag tror inte att aposteln Paulus ville säga något annat än att de som vill vandra på Guds vägar kommer att få den kraft och rättfärdighet de behöver.

Alltför ofta har man i vår tradition kommit att fokusera på dem som inte älskar Gud, men vem kan se in i sin broders eller systers hjärta och veta vem som älskar Gud? Gud skänker nog sin rättfärdighet på fler sätt än vi kan föreställa oss.

söndag 6 juni 2010

Första söndagen efter trefaldighet, Titusbrevet 3:4-8

"We were baptized too."

Det är inte för att vi är rättfärdiga som vi är döpta. Det är inte för att vi är heterosexuella, inte för att vi källsorterar, inte för att vi är bättre än några andra.

Vi är döpta, döpta i vatten och Ande, för att Gud vill det. För att Gud älskar oss. Älskar oss alla, förbehållslöst, oavsett vem vi ligger med och hur vi klär oss, talar eller går. Vare sig vi är män, kvinnor eller något annat. Och är vi inte döpta så har vi en stående inbjudan.

Det är ett ord att lita på.

söndag 30 maj 2010

Heliga trefaldighets dag, Andra Moseboken 3:1-15

När Mose möter Gud är han redan på flykt. Han har lämnat sitt folk och det tyranniska Egypten bakom sig för att skapa sig ett eget liv någon annanstans. När Gud möter honom, som en låga som hela tiden ändras är det tre saker som Gud säger.

"Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Jag är inte någon ny Gud utan densamme som följt ditt folk hela tiden.
"Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten." Jag bryr mig. Jag vet hur ni har det och jag vill inte att det ska vara så.
och sist och allra viktigast:
"Jag är den jag är." Det vill jag att du också ska vara.

söndag 23 maj 2010

Pingstdagen, Joel 2:28-29

"Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande." Så lovar Gud oss. Det är inte bara de som är av hög status, rent blod och oklanderligt uppförande som ska få ta del av Guds ande, utan hela folket, till och med slavar och slavinnor.

Liksom Gud en gång visade sig för den förrymda trälkvinnan Hagar, en kvinna utan någon som helst ställning bland människor, så är det ofta de som står på utsidan om alla mänskliga normer, gränser och inskränkningar som bäst förmår se Gud och förstå vem Gud är.

torsdag 20 maj 2010

Söndagen före pingst, Romarbrevet 8:31-39

"Vem kan anklaga Guds utvalda?" frågar Paulus sina läsare, som lever så att säga i fiskens mage, i ett Rom som i decennier styrts av en rad kejsare vars maktspel eller nycker när som helst kunde orsaka en grym död. I detta läge talar Paulus ord av tröst till de utsatta. Det spelar ingen roll vad människor gör mot dem, hur de blir anklagade för att äta barn och ännu värre saker, hur de blir smädade och skändade, torterade eller landsförvisade. För det är Guds åsikt, inte människors som spelar roll. Och Gud inte bara frikänner, utan överöser dem med den kärlek som uppenbarats i Kristus.

Och om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?