Midsommardagen, Apostlagärningarna 17:22-31

"I honom är det som vi lever, rör oss och är till", säger Paulus. Tänk om det är så. Tänk om Gud är som en gravid kvinna som bär hela världen i sin mage, skyddar den med sin egen kropp och låter den växa till sig samtidigt som Gud när den med sig själv. Att Gud inte skapar världen som när en trollkarl trollar fram något med sitt trollspö utan att Gud låter världen växa i sig och inte släpper den ifrån sig förrän den är mogen att klara sig själv. Då skulle allt i världen vara präglat av Gud, älskat av Gud och en del av Guds plan, även om det vi ser omkring oss inte liknar det som ska komma mer än vita och gula liknar en kyckling.

Tredje söndagen efter trefaldighet, Efesierbrevet 2:1-10

"Du ska inte glömma att flickor också kan vara söta." Det var vad psykologen sa till mig när jag var sjutton år och just hade insett att jag var homosexuell. Och jag var dum nog att lyssna till det och gjorde åtminstone en flicka väldigt illa.

Jag tror att de flesta HBT-personer har gått igenom en fas när vi försökte vara heterosexuella eller cispersoner. Då var vi döda, när vi levde på denna tidens och världens vis, när vi följde våra mänskliga begär att få smälta in och vara som andra och handlade som massan och normen ville.

Jag tror inte att Paulus (om det nu är han som skriver) tänker på sex när han skriver om köttets (inte kroppens) begär, utan det handlar om det världsliga sättet att tänka, anpassningen efter normen, självhävdelse i en värld med osunda ideal, något som förvisso leder till döden.

Men Guds nåd och kärlek har gjort oss levande med Kristus och gett oss styrka att vara oss själva helt och fullt.

Andra söndagen efter trefaldighet, Femte Moseboken 7:6-9

Vi HBT-personer är ett särskilt utvalt folk. Även om det är en fiktion (precis som alla nationaliteter) så tror jag att det är en bild som är värd att hålla fast vid, trots att postmodernismen fnyser åt alla sådana kategorier och trots att identitetspolitik har fallit ur modet. Det finns nog anledning att ta till sig en del av kritiken mot identitetspolitiken (inte minst homonormativiteten) men jag tror att det mer handlar om att man har definierat sin identitet för snävt. Jag tror att vi måste börja erinra oss att vi är ett folk och att vi behöver hålla ihop, för vi är små och våra fiender är många. Men det får inte förleda oss till chauvinism eller till att stänga någon ute som vill sluta sig till oss.

För det är inte för att vi är större, bättre eller vackrare som vi är utvalda, utan för att vi har en särskild kallelse. Vi är kallade att visa att man kan leva annorlunda. Att man kan älska annorlunda, ha sex annorlunda och använda könsuttryck på andra sätt. Vi är kallade att vara en påminnelse om att människor är olika, att Gud skapade oss olika och att det är något gott och en rikedom.

Och hur mycket våld och förtryck, hur mycket vi än föraktas och förklaras för sjuka eller perversa, så kommer vi alltid att finnas kvar, för Gud håller sitt förubnd och visar godhet i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud. Vi kommer inte att försvinna, och vi ska ingenstans.

We're here. We're queer. Get used to it.

Tredje söndagen i fastan, Jesaja 59:14-17

Jag hade en hetsig diskussion på nätet nyligen. Det gällde huruvida en (förmodligen påhittad) person kunde bli kränkt av regnbågsflaggor i kyrkan. En rad liberala människovänner slöt genast upp för att försvara denna persons rättigheter och lät därmed homofober och heteronormativa inta ytterligare lite av det rum som vi hbt-kristna kämpat oss till.

Men Jesaja visste det, Jesus visste det och alla som har varit i närkamp med ondskan vet det: Det går inte att argumentera med homofober, sverigedemokrater och andra fascister. De spelar nämligen inte enligt reglerna. Om du hittar ett vattentätt argument för att slå omkull deras bibeltolkning (eller vad det vara månde) så byter de bara fot och fortsätter. De har nämligen en agenda som inte har något med yttrandefrihet eller respekt för andra att göra.

Därför kommer aldrig några välmenande liberala argument och ingen felciterad Voltaire i världen att hjälpa när det gäller att driva det onda tillbaka utan bara en kompromisslös helig vrede. Med det menar jag inte att vi ska sänka oss till deras nivå utan att vi inte ska nedlåta oss till att argumentera med dem.

Därför att det som frågan gäller inte ska behöva argumenteras om: omsorgen om alla människors rättigheter och - när dessa rättigheter kommer i konflikt – att särskilt värna om de svaga, dessa mina minsta som Jesus talade om. Vilka dessa är är inte alltid så lätt att se och det kan finnas olika uppfattningar om det. Men det finns ingen ursäkt för att någonsin avvika från den ambitionen, och Jesu minsta lär knappast vara de som blir upprörda av regnbågsflaggor för att de inte kan utöva sin religion utan att kränka andra.

Tionde söndagen efter trefaldighet, Första Korinthierbrevet 12:12-26

Om vi kristna är en enda kropp så är Paulus ord till oss glasklara. "[D]e delar som vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver." Det betyder att de människor i vår gemenskap som vi skäms för behöver vi omge med så mycket större anständighet. Men det betyder inte att vi ska bemöta dem med distans och fnysningar eller sätta näsan i vädret. Nej, det betyder att vi ska bemöta dem med moralisk anständighet, med ett schysst bemötande, och att tänka extra noga på hur vi är mot dem, något som vi inte behöver med dem som vi redan tycker om.

Bönsöndagen, Lukas 18:1-8

Det kanske inte är artigt av KRISS och projektet Religion <3 HBT att insistera på att få en plats vid Jesusmanifestationen, men det har givit en genklang och väckt frågan om huruvida HBT-personer är en kategori som ska bemötas på sina egna villkor eller inte. Enligt somliga är det ett politiskt ställningstagande att säga ja till detta men inte att säga nej. Man kunde lika gärna hävda motsatsen.

Det är kanske inte artigt, men det är inte genom att ha sinne för det passande som man åstadkommer förändring. Rosa Parks var inte artig när hon satte sig på en sittplats reserverad för vita och vägrade resa sig. För artighet är anpassning till normer som i sin tur har anpassats till de härskande.

Normen är som den orättfärdige domaren i Jesu liknelse, den fruktar inte Gud eller bryr sig om människor, och så länge den inte blir ifrågasatt kan den fortsätta att verka. Ända tills det kommer en liten arg tant, en fattig änka med rätten på sin sida, och hotar att slå den mäktige domaren på käften (den bokstavliga innebörden av bibeltexten). Då händer det plötsligt saker. För det är som Hoola Bandoola sjunger: "Ingenting förändras av sig själv."

Alla helgons dag, Lukas 6:20-26

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inge människorna någon slags känsla, själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." (Hjalmar Söderberg)

"Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt", säger Jesus till oss idag. Men kyrkorna idag gör ofta något värre. De ignorerar oss och vänder oss ryggen. När man inte passar in i heteronormen eller de andra outtalade normer som styr dem är man inte välkommen. Men oftast får man inget veta. Det bildas bara ett tomrum omkring en, det där tomrummet som själen ryser inför, det som är det svåraste av allt att uthärda.

Men kyrkan är inte Kristus. Ingen kyrka är det. På sin höjd så gästas de av honom. Så lyssna på hur han fortsätter:

"Gläd er på den dagen, och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna." Så låt oss dansa av fröjd idag, alla mina queera syskon, så ses vi i himlen sedan.