söndag 9 september 2007

Fjortonde söndagen efter trefaldighet, Jesaja 11:10-13

Jesaja skriver med assyriernas invasion som bakgrund och förutspår ett fredsrike som ska komma när assyriernas skräckvälde väl fallit. Efraim och Juda är beteckningar för nord- och sydriket. Nordriket fick aldrig tillbaka sin självständighet utan blev till det föraktade Samarien.Därför ligger det nära till hands att förstå Juda och Efraim som den straighta och queera världen, som idag blänger misstänksamt på varandra, Efraim, den queera med avund på de straighta och Juda, den straighta med fiendskap.

Men en dag ska Herren lyfta sin hand för att friköpa alla de efraimiter som deporterats in i garderoben, och då ska fiendskapen mellan Efraim och Juda, mellan queer och straight upphöra. Det ska ske den dagen då vi alla söker oss till Jishajs rot (Jishaj var Davids far) och inser att Kristus är en och densamme för oss alla. När Kristus blir vårt fälttecken eller bättre, vår ledstjärna, finns det ingen plats för avund eller fiendskap.